Göteborgsposten – 1 augusti 1865, sida 2

en långt utstående tunn näsa, anlände följande dag. Han beredde mig till min första nattvardsgång. Då vår kateketiska sammankomst för dagen var förbi och innan det ringt till frukost, skickade min fader ett bud till honom med begäran att han skulle infinna sig i studerkammaren. der han sedermera qvarblef ända tills frukostklockan lit höra sig. Vi ha haft ett intressant, jag kan siga ett högst intressant samtal, er pappa och jag miss Ruthyn, sade min vördnadsvärde vis-å-vis, så snart hans matlust var tilltredsställd och under det han satt smaleende och skinande at belatenhet tillbakalutad i sin länstol, med handen på bordet och det ena fingret sakta strykande kanten at vinglaset. Ni har visst a drig hatt förmånen att se er onkel, Mr. Silas Ruthyn, af Bartram Haugh? — Nej, aldrig; han letver ett i högs draget lif. Ä Nej, naturligtvis har ni ej det; men jag ämnade a grad tillbakaanmärka en likhet — jag menar naturligtvis en samiljelikhet, endast en sådan slags likhet, ni lörstar — mellan honom och lady Margarets Jortriätt i törmaket — det v: ju lady Margarets Jorträtt som ni var så god och visade mig i Tisdags. Det tinnes helt visst en likhet mellan dem. Jug tror att ni skulle hålla med mig derom, om ni hade halt nöjet att se er onkel. — Ni känner honom således? Jag har aldrig sett honom. — Ja visst miss; jag är lycklig att kunna säga att jag kännor honom mycket väl. Jag har denna förman. I