Göteborgsposten – 29 juli 1865, sida 1

bord öppet och m:me genomgick försigtigt de pa per det iunehöll. Två eller tre gånger upphörde hon, skred bort till dörren och lyssnade åter uppmärksamt med hufvadet nära golfvet samt återvände derefter för att fortsätta sitt sökande, tittande i det ena papperet efter det andra, temligen metodiskt och äfven genomläsande ett och annat. Medan denna nedriga handling utfördes, ryste jag af fruktan för att hon händelsevis vända sig om och få syn på mig. Hon skulle nemligen tänkte jag, kunnat vara i ånd att göra hvad som helst på det att icke hennes brott måtte upptäckas. . Somliga af papneren läste hon igenom tvenne gå ger. Än lät hon höra en hviskning icke högre än ett fickurs knäp ande, än tillkännagaf ett kort niistan ljudlöst skratt det intresse med hvilket då och då ett bref eller en anteckning lästes. Jag tror att detta fortfor omkring en half timma, men tiden föreföll mig oändligt lång. Plötsligt höjde hon på aufvudet och lyssnade för ett ögonblick, lade hastigt papperen tillbaka, stängde skrifbordet ljudlöst utom det utt den svaga knäppningen i låset hördes, släckte ljuset och skyndade smygande ut ur rummet, qvarlemnande i min inbillning en dimmig bild af det hexlika ansigtet. Hvarföre satt jag tyst och orörlig medan en dylik nedrighet begicks? Om jag, i stället för att vara en nervös flicka, beherrskad af en obestämbar förskräckelse för denna elaka qvinna, egt mod och själsnärvaro, kunde jag ha gjort slarm och sluppit ut ur rummet utan den minsta