Göteborgsposten – 27 juli 1865, sida 1

dock ej angenäma för mig och jag kände en aning om annalkande olycka och förräderi. Dagarne voro korta. Den röda solskifvan hade redan berört horisonten då m:me och jag efter en promenad till djurgården skyndade hemåt. En smal körväg genomlöper denna vilda trakt af var ken, på hvilken man kommer in genom en afläigsen grind. 2 Då vi nedstego på denna litet besökta väg blef jag öfverraskad att se ett åkdon stå der. En liten, mager och ugpnäst körsven stod lutad mot sina hästar och såg stadigt på mig då jag passerade förbi. Ett fruntimmer satt inuti vagnen. Hon var klädd i en hatt af allra modernaste sorten, och äfvon hon stirrade 1å oss. Hon hade mycket röda och hvita kinder, mycket svart glänsande hår och klara ögon; hon var fetlagd och såg fräck och elak ut. Hon granskade oss nyfiket och ogeneradt då vi passerade förbi. Jag misstog mig om deras belägenhet. Det hade en gang förut händt att en person som ämnade besöka Knowl tagit denna väg genom varken och förlorat flera timmar under fåfängt sökande efter egendomen. — Fråga honom, m:me, om de ämna sig fram till Knowl; jag vågar påstå att de tagit miste om vägen, hviskade jag. Eh bien, de skola finna den igen. Jag cj tycka om att tala med kuskar; allons! Jag frågade likväl mannen då vi gingo förbi — Ämna ni er fram till huset? Han var just då sysselsatt med att spinna betslen på hästarnes hufvuden.