Göteborgsposten – 25 juli 1865, sida 2

sdale. — Denna väg för till kyrkan i Sea — Ah ja, det vara sannt. Så vacker plats. Men vi icke behöfva gå hela viigen. — Jag vill helst hålla mig inne pa parkens mark i dag, m:me. — Kom Maud, ni skall icke vara tok — eller hvad ni mena mademoiselle? frågade den storväxta damen, gul och grön i ansigtet och i det hon hältigt nalkades mig. — Jag vill ej ga öfver stättan, m:me. Jag stannar på denna sida. — Ni skall göra hvad jag säger er? utropade hon. i Släpp min arm m:me, ni gör mig illa, skrek jag å min sida. Hon hade mycket hårdt fattat min arm med sin stora beniga hand och syntes färdig att draga mig öfver med våld. — Låt mig vara! utropade jag gällt, ty smärtan tillväxte. — Se der! utropade hon med ett skratt af raseri, i det hon släppte min arm och på samma gång sköt mig bakåt, så att jag söll omkull. Jag stod ater upp, rätt illa stött och mycket ond, trots min fruktan för henne. Jag skall fråga pappa, om jag skall bli så misshandlad! — Hvad jag ha gjort? ropade m:me med ett grymt leende pa sina ihåliga kinder. Jag gjorde allt hvad jag kunna för att hjelpa er öfver. Huru jag kunna hindra att ni draga tillbaka och falla, om ni vilja göra så? Alltid