Göteborgsposten – 25 juli 1865, sida 2

Jag var mycket ridd och visste ej till hvilken våldsamhet hon kunde taga sin tillflygt i sin förbittring. Hon gick emot mig med upphetsadt ansigte samt en ondskefull skakning på hufvudet, och jag inväntade utomordentligt uppskakad krisen. Allt närmare kom hon tills blott stättan skiljde oss åt. Der stannade hon, stirrade och grinade emot mig likt en fransk grenadier, hvilken fällt bajonett, men tvekar att angripa.