Göteborgsposten – 24 juli 1865, sida 2

En annan preussisk regeringsorgan sä sger: Det har ätits och druckits tillräckligt af tal ha vi hört så många, att vi fått vår lystmäte i detta fall tillfredstställdt till näst vinter, och ett upprepande af den ömsesidig: liberala sjelflörgudningen kan väl knappas hafva något annat ändamål, än att framstill. liberalismens vimpoteata negation i bengalisl belysning! En sådan ton är visserligen opas sande gentemot ett folks representanter, hvil ka uppträda för lag och rätt; men detta språl är likväl icke utan all befogenhet. Då et röfvareband bryter in i ett hus och hotar mec att sätta eld på taket öfver hufvudet på hustri och barn, är det ej ändamålsenligt att taga er lagbok och uppläsa de paragrafer, som fast ställa straffen för inbrottsstöld och mordbrand ty röfvarena veta mycket väl, att de begå en olaglig handling, men de lita på, att de hafva makten, och det skall ej göra något intryck på dem att höra sjelfva lagens ord. De preussiska deputerade iakttaga emellertid just ett sådant handlingssätt. Bismarck trampar grundlagen under fötterna, ger ut penningar som äro vägrade, utfärdar provisoriska presslagar, åtalar de deputerade för yttranden inom deputerade kammaren, förbjuder tillåtliga sammankomster och förklarar tillochmed utan ringaste omsvep, att hans regering haft till uppgift att återupprätta det absoluta konungadömet i Preussen, endast med den modifikation, att det vid konungens sida skall stå en folkvald rådgifvande församling, hvars väsentliga uppgift skall vara att vid alla tillfällen uttala sin lycksalighet örver, att landet regeras af en konung sådan som Wilhelm I, och att denne konung funnit en minister sådan som Bismarck. Hvad kan det under sådana förhållanden tjena till att åberopa, hvad som står i grundlagen eller icke? De liberala ha äfven vid här i fråga varande fall tramhållit författningen och med stort eftertryck citerat 8 29, hvari det heter, att alla preussare äro berättigade att utan föregående tillåtelse af myndigheten samlas fredligt och utan vapen i stängda lokaler, och då man i denna paragraf synbarligen icke kan ha tänkt på knifvar och gafflar, är det tydligt, att sestkomitåen har rätten på sin sida. Men hvad bryr väl Bismarck sig härom? Man kunde lika gerna ha citerat en vers ur Reinecke Fuchs eller ur Davids psalmer. Nej, under sådana förhållanden som de preussiska ha ett folks representanter endast att göra ett af de tvenne, om de vilja bevara sin värdighet. De måste antingen uttärda ett upprop till nationen om, att den med alla medel skall värna om sin rätt, eller ock måste de, om de äro öfvertygade om (och sådant är . n. tillståndet i Preussen), att härigenom enlast olyckor skola åsamkas fäderneslandet, iakt aga just det handlingssätt, som Neue Pr. leit. anser sör det ena alternativet, det vill säga, draga sig tillbaka från det offeutliga lifvet och tiga. Må de låta en tolkrepresentaion uppstå, som består af endast viljolösa redskap och ja-dockor; den passar till det öfriga, och förr eller senare skall hela systemet sjunka ihop under det allmänna föraktet. Deremot passar det sig icke för hederliga, frihetsälskanle män, att spela en betydelselös roll i en paramentarisk komedi samt år ut och år in sammankomma med ett onödigt mandat gentemot in regering, som skrattar dem i ansigtet. Det berättas från Berlin, alt Preussen och Österrike gjort framställningar i Köpennamn, för att förebygga kränkningar af den lesvigholsteinska flaggan i danska hamnar. Preussens understatssekreterare i utrikesministeriet skall afresa till Frankrike. Bismarck väntas senare till Biarritz. Vid skyttefesten i Bremen ha flera leltagare i festen aflidit af den utomordentiga hettan. Uti Italien är man mycket orolig med anedning af sjukdomsförkållandena, emedan del anitära arrangementerna i de italienska stälerna lemna mycket öfrigt att önska. Kronprinsen Humbert skall bevista sjö