Göteborgsposten – 24 juli 1865, sida 1

— Nej, Maud, jag är ledsen på Austin, mycket ledsen på din far. Jag kan verkligen icke tänka mig något så bakvändt och farligt, något zä helt och hållet vansinnigt som hans beteende nu, då hans ögon äro alldeles öppnade. Jag måste säga ett ord till dig innan jag reser och detta är: Du måste upphöra att vara blott och bart ett barn; du måste försöka att vara en qvinna, Mand. Men blif nu ej narraktig och rädd, utan hör hvad jag såger. Dender qvinnan, hvad är det hon kallar sig — Rougierre? — måste så vidt jag kan inse vara din fiende. Du skall finna henne vara mycket listig, djerf och alldeles utan skrupler, derom är jag öfvertygad. Du kan ej för mycket vara på din vakt. Förstår du mig, Maud? — Ja, svarade jag flämtande och med blicken fästad på henne med förfäran och intresse, liksom på ett varnande spöke. Du måste tygla din tunga, beherrska ditt lynne och tillochmed dina anletsuttryck — du måste vara inbunden och vaksam. Försök att till det yttre vara som vanligt, berätta henne ingeuting om din faders förhållanden, ifall du skulle veta något om dem. Var alltid på din vakt då du är med henne, och håll ditt öga på henne, hvarhelst hon är. Observera allting, uppenbara ingenting — förstår du? — Ja, hviskade jag ånyo.