ket motiveras af de preussiska intressena i Elbehertigdömena. I Hamburg anslås den förmögenhet, som Carl Heine efterlemnat uppgå till minst — 30 millioner mark b:co. I Hamburg har utkommit en särskild skrift, som innehåller en utförlig genealogi af den Heineska familjen och densammas sidogrenar. Stamsadren, Lob Heine, lefde för 100 är sedan i Altona som köpman i små vilkor. I Carl Heines händer skall den efter fadren, Salomon Heine, ärfda förmögenhet hafva ungetärligen fördubblats. D. 16 d:s öppnades den allmänna tyska skyttefesten i Bremen. Man väntade inalles c:a 6,000 främmande skyttar såsom gäster till staden. Det skall ej komma att saknas demonstrationer, alldenstund skyttarne likasom turnarne och sångarne i Tyskland tillägga sig en stor politisk mission. Från Holstein och Hamburg afgingo d. 15 d:s inemot 500 skyttar till den stora Bundesschiessen. De utsatta premierna, hvilka till en del inskickats från tyskar i alla verldsdelar, skola uppgå till c:a 90,000 thlr. Mellan Meeklenbur9-Sehberin och Frankrike har nyligen afslutats ett handels och sjöfartsfördrag, hvars bestämmelser i allmänhet öfverensstämma med det fördrag, som afslutats mellan hansestäderna och Frankrike. Det finnes likväl en bestämmelse deri, som väckt uppseende, emedan det fastställts, att den mecklenburgska regeringen icke skall förhöja införseltullen till mer än 2 thaler pr 100 kilogr. utan Frankrikes tillåtelse. Då nu tullföreningens satser genom många införselartiklar betydligt öfverstiga denna gräns, och då det är otänkbart, att tullföreningen under närvarande period skall nedsätta maximum af sina satser till 1 th. pr 100 centner, så har Mecklenburg för den tid af 12 år, för hvilka fördraget är afslutadt, satt sig sjelf ur stånd att utan kejsarens tillåtelse ansluta sig till tyska tullföreningen. Denna bestämmelse har derför väckt förbittring på flera ställen inom Tyskland, emedan man tror, att den schwerinska regeringen med fri vilja och full afsigt ställt sig under Louis Napoleons skydd, för att sätta ett nytt hinder mot agitationerna för en anslutning till tullföreningen. Det är otvifvelaktigt, att Venetien snart skall komma att spela en stor roll inom den allmänna politiska diskussionen, och det är icke utan sin märklighet, att hoforganen La France åter egnar den venetianska trågan artikel efter artikel, alldeles som om hon vore en den mest brinnande fråga för dagen. I en af dessa artiklar säger ÅFrance!, att under det österrikarne i all gemytlighet utbasuna sina förestående armåereduktioner i Venetien och fånga börserna, ser i Venetien allt ut, som om man befunne sig vid aftonen före ett krig. Peschiera är så späckadt med kanoner, som om redan i morgon dansen skulle trådas. Verona är med sina starka fästningsverk fullstoppadt med trupper, likaså Vicenza, Pavia och Venedig; man ser nästan ingenting annat än österrikiska uniformer och märker ingenting at reduktionen; vid törsta ögonkastet ser man, att det mellan herrarne och landets innevånare finnes en afgrund, fastän soldater och officerare uppföra sig anständigt och italienarne icke klaga öfver individerna. Till känslan af att vara ett förslafvadt folk kommer hos venetianarne äfven skiljnaden i seder och bruk; venetianarne lefva i en ständig agitation, fastän de vakta sig så mycket som möjligt för att personligen inlåta sig i krakel med herrarne. Från Venedig ha de rikare privata personerna utvandrat och tillslutit sina hus; medelklassen utarmas, massan hungrar; Venedig är dödt, öde, blott och bart; det är en hop at poetiskt sköna, men i sjelfva verket eländiga tiggarherrbergen, der förtjensterna äro små, lefnadsunderhället dyrt och der massan hvarken kan förvärfva sig något riktigt eller glädjas åt sitt förvärf. — Till denna målning sogar Köln. Zeit. orden: hållbara äro dessa förhållanden icke. Från Spanien ljuda underrättelserna alltjemt betänkliga, och man skritver derifrån, att man bör vara beredd på mycket vigtiga händelser. I ett bref från Madrid läser man till och med helt öppet uttaladt, att drottning Isabella löper fara, att icke mera kunna återvända till sitt land, ifall hon öfverskrider Pyrencerna, för att besöka det franska kejsarparet i Biarritz. Det klerikala partiet i Spa