Göteborgsposten – 21 juli 1865, sida 2

— — — —— Från Utlandet. Franska senatorn och generalprokuratorn Dupins tal öfver och mot fruntemmerslyren utgör alltjemt det väsentligaste ämnet för causeriet inom sällskapscirklarne i såväl Paris som landsorten. Tidningen Sidcle har å truntimrens vägnar upptagit handsken och i en artikel genmilt den stränge senatorn, sägande bl. a.: kan man vål anklaga qvinnorna? IIvad gör samfundet för dem? Mer än hälften af fransyskorna kan hvarken läsa eller skrifva. Med oerhörd hänsynslöshet har mannen slagit under sig alla sysselsättningar, som förut utöfvades al qvinnorna. Han har obarmhertigt förj dem från butikerna och fråntagit dem tillochmed deras obetydligaste platser. Man ser honom nu öfverallt der qvinnan fordom på arbart sätt förtjenade sitt bröd. På detta sätt inskränkt i alla sina existensmedel, måste qvinnan antingen omkomma eller duka under för förforelsen Men om alla dem, som dogo under arbetet, talar man icke; man bryr sig endast om dem, som bli offer för frestelsen. År väl det:a deras fel, hr generalprokurator? Herr Dupin gifver husmödrarne förträffliga råd, men de, som äro detta namn värdiga, behöfva icke desamma. Till männen måste han vända sig, för att beskatta den lyx, hvaröfver han beklagar sig. Tror han kanske, att denna lyx skulle bestå, om icke från de högsta till de lägsta embetsmännen alla täflade om äran, att gilva de mest lysande festerna. Hr Dupin tadlar qvinnorna af medelklassen mycket, emedan de vilja efterapa de rikaste och jemför dem med grodan i fabeln. Men tror han, att, om icke den ringaste underprefekt ville efterapa prefekten, prefekten öfverträffa ministern och ministern likställas med surstarne, lyxens kräftskada och de ofverdrifna utgifterna skulle göra så manga familjer olyckliga? Hvem har enl. vår sociala lagbok att förfoga ölver penningpungen? Mannen! Men genom edra politiska lagar tvingen j honom till eftergifvenhet. Han måste foga sig efter en alltjemt vexlande lagstiftnings fordringar, hvilken kralver stora ofter af friheten. Han förlorar sålunda all moralisk spännkraft; han förslappas och hvarje vindfläkt inverkar på honom. Hvad under att han blir en alltför godmodig far, broder eller make? Stålsätten de allmänna sederna genom friheten! Gifven oss pressoch talfrihet. Låten borgaren vara borgare i ordets fullaste betydelse! Låten honom taga sin rika del i det politiska lifvet, låten honom högt uttala sig inom offentliga församlingar, och j skolen få se, om icke dessa dåraktiga qvinnor, som j prisgifven åt den offentliga anklagelsen, mycket hastigt skola öfvergifvas och om ej derigenom ett snart slut skall göras på sedeförderfvet! Det fanns en tid, da man sade, att Frankrike leddes derför att det ej egde nog ära I dag störtar det sig i festernas hvirfvel, i sinlig lust och lyx, emedan det, man må säga inom den officiela verlden hvad man vill, icke eger tillräcklig frihet. Fransmannen vill alitid ha något att göra; gifven honom en allvarlig sysselsättning, om j viljen, att han icke skall umgås med därskaper. Men skull: icke äfven qvinnorna kunna medverka? Jovisst, men gifven dem först en annan uppfostran, befordren åt dem arbetsskolor. Å andra sidan bör mannen icke bemäktiga sig området för deras verksamhet. Han drager sig tillbaka från det hårda arbetet; han ängslas för jorden. Han blir i många verkstäder, i köpmansbodar och hoteller helt och hållet qvinna. Han måste var. Om han lemnade åt qvinnorna de lätta, styrka kräfvande sysselsättningarne, skull sjunka till ett så vanhederligt förvärf. Telegrafen berättade för några dagar sedan, att konung Leopolds af Belgien tillstånd var nästan hopplöst. Parisertidn. Opinion Nationale skrifver nu härom närmare: Konung Leopolds sjukdom har under de senaste dagarne gjort sådana sramsteg, att man svårligen längre kan tillslura ögonen för den ötverhängande faran. Den sjukes starka kroppskonstitution gör ännu motstånd, men hans kroppskrafter minskas, och verkan häraf börjar efter hand spåras i hans själsförmögenheter. Han får ej underkasta sig någon själsansträngning, och all brefvexling har sfbrutits. Det har varit fråga om, att konungen skulle företaga en utflygt till Frankrike; men af denna resa blir helt säkert intet, derför att han är alltför svag. Konungens egentliga onda har nu sitt säte i hjertat, och läkare tro, att de nästan blifvit herrar öfver detsamma, men det har visat sig symptomer till vattusot, hvilka man sökt att med mycket energiska medel bekämpa, oehuru man ännu icke blifvit herrar öfver densamma. Läkarne ha nu nästan slagit ned fasta bopålar i det kongl. slottet. Referaterna om valen i England äro så talrika och vidt omfattande, att man nödgas inskränka sig till att lemna en kort öfversigt utaf dem. Först må anmärkas, att valreformen nästan uteslutande varit det ämne, hvarom valtalen vändt sig, och att valhandlingen nästan öfverallt i sjelfva England försiggått med sällsynt ordning. I Southwark har valts Layard, understatssekreterare för utrikes angelägenheterna. Rörande valreformen yttrade han, att han med hvarje dag kände sig alltmera öfvera modigare. endast föga e de ej ned