Göteborgsposten – 21 juli 1865, sida 2

Hon går att söka ett möte med lady Knollys, tänkte jag, och ämnar blidka denna farliga dam. Jag dröjde derföre atta eller tio minuter, väntade att hon skulle komma och förena sig med kusin Monica pi terrassen, men hon kom ej. — Hon har helt visst gått att tala med pappa, var min andra och mera sannolika gi ning. Som jag hyste det djupaste misstroende till m:me, var jag naturligtvis ytterst missnöjd med dessa förtroliga samtal, i hvilka elakheten och bedrägoerict opåtaldt kunde göra sina framställningar. — Ja, jag vill gå ned och träffa pappa; hon skall ej få säga honom några osanningar bakom min rygg, den förskräckliga qvinnan! Jag knackade på dörren till hans studerkammare och inträdde derefter. Min far satt nära fönstret med en öppen bok framfi sig, m:me stod på andra sidan om bordet; hennes falska ögon badade i tårar och framför munnen tryckte hon en näsduk. Hennes ögon vändes för ett ögonblick förstulet på mig; hon stod snyftande — verkligen dåsolC, som hon brukade säga — och i en ställning som tillkännagat den yttersta nedslagenhet och ridsla. Men icke destonindre fäste hon oafvändt och forskande sina blickar i min fars ansigte. Han såg cj på henne utan upp mot taket, tankfullt lutande hufvudet i handen och med ett ansigtsuttryck, som ej var vredgadt men vil missnöjdt