Göteborgsposten – 21 juli 1865, sida 2

tror jag att hon med säkerhet antog att lady Knollys skulle berätta hvad hon visste om henne innan hon lemmade Knowl, och att hennes förbehållsamhet derför till en viss grad skingrades. — Et comment va monsieur votre pere aujourdhui; — Jag tackar, mycket bra. — Och huru länge miladi Knollys besök kommu att räcka? — Jag kan ej bestämdt säga, men förmodar ett par dagar — Eh bien, mitt dyra barn, jag finna mig bättre denna morgon och vi mäste atervända till vara lektioner. Je veux myhabiller, ma chere Maud, ni skola vänta mig i skolrummet. Ehuru m-me i allmänhet var fallen för 1 ättja, kunde hon dock a en ansträngning och var i stånd att antaga en plötslig brådska. Hon hade nu satt sig framför sitt toilettbord och betraktade sitt fi i spegeln. — Hur horribelt! Så blek jag vara! Quel ennui! Oh huru jag blifvit svag på två dagar! utropade hon under det hon sag sig i spegeln. Men plötsligt syntes en skarp nyfikenhet afspegla sig i hennes ansigte da hon blickade öfver spegelramen och ut på terrassen nedanför fönstret. Det var endast för ett ögonblick, hvarefter hon matt föll tillbaka i sin länstol för att förbereda sig, som jag förmodar, för toalettens mödor. Min nyfikenhet var retad tillräckligt mycket för att föranleda mig att fråga: glösa och knotiga ansigte