Göteborgsposten – 20 juli 1865, sida 2

änta af honom på annat sätt; men det finnes vissa gränser, och hans planer äro emellanåt nog mycket oförsynta. Jag var en beundrande läsare af albums, kalendrar, kceysakes och hela denna flod af jullitteratur som årligen öfversvämmade England med vackra gravyrer och band — lenna mjölk, temligen uppspådd med vatten, med hvilken itteraturens skötebarn på den tiden närdes. Via Aesoa fästade sig mitt sinne. Jag hade ett litet album, rikt på originella tankar och anmärkningar, hvilka jag skref nedi högst lämpligt språk. Då jag nyligen såg igenom dessa vissnade blad af vers och prosa, fann jag under det datum, på hvilket ofvanstående samtal egde rum följande djupsinniga reflektion: Finnes ej i det qvinliga hjertat en outplänlig svartjuka, hvilken, om den beherrskar de ungas passioner, ifven råder öfver den ålde ignas hjerta. Missunna ej de alderstigna ungdomen de känslor (himlen vet huru be skuggade af sorg de äro!) hvilka de ej längre kunna ingifva eller kanske ens känna; och måste ej ungdomen i sin tur sucka öfver en afund, hvilken har förmågan qvar att beröfra den hoppet? Maud Aylmer Rutjyn. — Han har ej talt med mig om kärlek, svarade jag kusin Monica på hennes yttrande temligen skarpt, och förefaller mig alldeles icke oförsynt. För öfrigt bryr jag mig ej det ringaste om antingen han stannar eller reser. Kusin Monica såg vå mig med ett underligt skalkligt leende. — Du skall snart lära dig att bättre förstå dessa