Göteborgsposten – 20 juli 1865, sida 1

ÄiUEUEE — borgs domkapitel, att ställa v. pastorn i Tölö pastorat C. F. Svensson till ansvar för hans vägran att i Lindome och Elfsåkers kyrka, uppläsa en af öfverbefälhafvaren för Norra Hallands friv. skarpskytteförening utfärdad kungörelse om Lindome och Elfsåkers socknars skarpskyttemedlemmars samling till exercis en viss Söndag etter gudstjenstens slut. Det är äfven kändt, att domkapitlet vägrat ställa sig justitieombudsmannens skrifvelse till efterrättelse och förklarat sig lemna den utan afseende. H.-T. har förskaflat sig del af protokollet öfver det domkapitlets sammanträde, der detta famösa beslut fattades. Af detta protokoll framgår, att vid sammanträdet närvarit 5 medlemmar, 3 andliga och 2 verldsliga, neml. h. h. biskopen, kontraktsprosten Lindskog och komminister Hallen at den förra kategorien samt lektorerna Blomstrand och Fagerberg af den senare. Af dessa röstade de trenne andliga medlemmarne mot v. pastor Svenssons ställande till ansvar, och de tvenne verldsliga för detta ansvars yrkande i enlighet med justitieombudsmannens skrifvelse. Komminister Hallen icke allenast frikände Svensson från erhållande at tillrättavisning såsom för embetsfel, utan förklarade äfven, det S. efter både gudomlig och verldslig lag handlat rätt. Då all verldslig lag måste hafva sin yttersta grund i den gudomliga, kan en samvetsgrann embetsoch tjensteman icke tveka om huru han bör handla. Om en prestman icke vill stympa Guds ord, måste han inskärpa vigten af äfven det tredje budet om Söndagens helgande. Han kan ej ena stunden i predikan påyrka bållandet af Guds tredje bud, att afstå på Herrans dag från verldsliga göromål och förströelser, och sedan straxt derpå uppläsa en kungörelse, som står i strid med den lära han törkunnat. Det är således en ogrundad, ja! orimmelig slutsats, som härledes af hr pastor Svenssons handlingssätt uti ifrågavarande fall, såsom skulle han derigenom hafva gifvit anledning till upprorsoch tvedrägtsanda bland undersåtarne. Kontraktsprosten Lindskog stödde sig hufvudsakligen derpå, att de af justitieombudsmannen åberopade lagparagrafer (2:dra kap. 5 S kyrkolagen, der det heter, att K. M:ts förordningar och auktoriteters samt enskilda personers kungörelser skola omedelbart efter gudstjenstens slut från predikstolen uppläsas, och K. M:ts resolution på allmogens besvär d. 9 Dec. 1766 4 10, der det stadgas, att auktionsoch andra kungörelser af någon embetsman eller annan undersåte må från predikstolarne i häradet och socknarne deromkring uppläsas) endast asse tiden när och sättet huru allmänna kungörelser böra från predikstolarne uppläsas, men deremot alldeles icke lemua någon föreskrift om de kungörelsers beskaffenhet, som böra uppläsas, och således ej heller innefatta något påbud om att alla möjliga kungörelser som till kyrkorna ankomma, skola uppläsas. Presten är derföre i afseende på skyldigheten att ifrån predikstolen uppläsa kungörelser hänvisad till helt andra författningar, ehuru dock allmänna föreskrifter här saknas. På grund häraf ansåg kontraktsprosten Lindskog ingen författning finnas, som ovilkorligen ålägger prest att uppläsa en at ötverbefälnafvaren för en skarpskyttekår utfärdad kungörelse, och måste på denna grund fritaga v. pastor Svensson från allt ansvar i det afseende, som blifvit honom lagdt till last... Och då det är alldeles uppenbart, att v. pastor Svensson hvarken af trots eller ovilja mot den ädla, fosterländska tolkbeväpningsideen, utan endast på grund af sitt samvetes kraf kännt sig manad till det öfverklagade steget, så måste jag också i den kristliga frihetens namn förklara, att han varit berättigad att icke uppläsa den här i fråga varande kungörelsen.