Göteborgsposten – 18 juli 1865, sida 1

mer som jag råkat under mina få besök i familjerna på landet omkring mig. Min skygghet var nu fullkomligt försvunnen och jag stod på den mest förtroliga fot med henne. — Ni känner åtskilligt om henne, kusin Monica, men ni vill ej säga mig något? — Jag skulle ingenting högre önska, ifall jag egde rätt dertill. Men, ser du, jag säger ej om jag vet något om henne eller af hvad beskaffenhet min kunskap är. Men säg mig, hvad du menar med spöklik och allt det der. Jag berättade nu min erfarenhet om henne, hvilken berättelse hon långt ifrån att skratta åt tvärtom skänkte en allvarsam uppmärksamhet. — Skrifver hon eller emottager hon många bref? Jag hade sett henne skrifva åtskilliga bref, och ehuru jag ej kunde erinra mig ha sett henne mottaga mer än ett eller två, förmodade jag att hon mottagit i proportion. — Är du Mary Quince? frågade min kusin plötsligt Mary, som stod och ordnade fönstergardinerna. Mary vände sig om och gjorde en nigning. — Du passar upp min lilla kusin, miss Ruthyn, eler hur? — Ja, mylady, svarade Mary i sin mest belefvade on. — Sofver någon i hennes rum? — Ja, mylady, jag. — oOch ingen annan? — Nej, mylady. — Icke ens quvernanten ibland?