— Nej, min älskade, han ser mycket frisk ut för sin ålder ; men hvarföre är d:r — hvad heter han här; är han medicine — theologie — eller hästdoktor och hvarföre behöfves hans tillstånd? — Jag — jag förstår det verkligen ej. — Ilan är kanske en sådan der Svedenborgare? — Jag tror det. — Oh, jag förstår; ha, ha, ha! Och så måste stackars Austin i ra hans lot för att fara till London. Godt, fara skall han antingen hans d:r tycker om det eller ej, tydet skulle ej ga an att sända er dit med er franska guvernant. Hvad är hennes namn? — Mime de la Rouigierre. X. Lady Knollys lyfter en slöja. L dy Kuollxs fortfor med sina eftorfragningar. — Och hvarför törtärslizar icke m:me edia klädningar, mitt barn? Jag vill sla vad om en guind att qvinnan är en modesommerska. Åtog hon sig ej att sy edra kläder? — Jag, jag vet verkligen icke, men tror det knappt. Hon är min guvernant — en guvernant som fullbordar ens uppfostran, säger mrs Rusk. — Sådant dumi rat! Och mylady är för god att skära till edra kludningar och hjelpa till att sy dem!