Göteborgsposten – 14 juli 1865, sida 2

Och bvad har hon för sig? Jag tror nästan att hon ej kan lära något annat än sattyg — icke för det hon lärt dig mycket af den sorten, mitt barn, men i alli fall. J ag 8 maste se henne; hvar är hon? Lät os öra henne ett besök. Jag skulle vilja tala med henne hågot litet. — Men hon är sjuk, svarade jag under det jag var niira att grata af förargelse öfver min klädning, hvilken mäste vara mycket löjlig för att framlocka så hjertligt och su litet tillgjort skratt af min erfarna kusin. Jag önskade blott att komma bort och gömma mig undan innan den vackre kaptenen återvände. — Sjuk! är hon det? Hvad är det med henne? frågade lady Knollys. — En förkylning — feber och rheumatism säger hon. — Åh, en förkylning. Går hon uppe eller ligger hon till sängs? — Hon håller sig på sitt rum, men ligger ej. — Jag skulle vilja se henne, mitt barn. Det är ej det försäkrar jag. Nysikenheten har icke ens det ringaste att göra med den saken. En guvernant kan vara en mycket nyttig eller mycket gagnlös person; men hon kan äfven vara den mest förderfliga varelse man kan tänka sig. Hon kan lära en ett däligt uttal af språket, ännu sämre sedan och himlen vete hvad allt för öfrigt. Skicka hushållerskan att säga henne, det jag ämnar besöka henne. — Det vore kanske bättre om jag sjelf ginge, sade Jag, rädd för en kollision mellan mrs Rusk och den skarpa fransyskan. ensamt nyfikenhet,