IX. Monica Knollys. Lady Knollys anlände på utsatt tid. Hon åtföljdes af sin nevö, kapten Oakley. De anlände kort före middagen, just i lagom tid för att de skulle hinna gå till sina rum och kläda sig för densamma. Mary Quince underhöll mig under min toilett med vältaliga beskrilningar öfver den ungdomliga kaptenen, som hon mött i galleriet då han var på väg till sitt rum med sin betjent, samt omtalade för mig huru han stannade för att låta henne passera och huru Åhan smålog så vackert. Jag var mycket ung då och mer barnslig till och med än hvad man vid de åren brukar vara; men detta tal af Mary Quince intresserade mig ansenligt, det måste jag bekänna. Jag gjorde mig alla möjliga föreställningar om denne krigshjeltes utseende, medan jag affekterade, fruktar jag, att vara helt och hållet likgiltig för hennes berättelse, och med min toalett var jag särdeles kinkig och omsorgsfull denna afton. Då jag kom ned i samtalsrummet, var lady Knollys der, talande med ifver till min far. Hon var i verkligheten ej så särdeles gammal, men en qvinna sådan som mycket unga personer föreställa sig vara gammal — energisk, rörlig och driftig, klädd i rödt satin med en massa spetsar och en stor negligå öfver sitt gråaktiga, silkeslena hår. Något storväxt, ingalunda starkt