Göteborgsposten – 13 juli 1865, sida 1

—.—.—— oo Ingen förolämpning, miss; men är ni säker på att ni ej gömmer den? Jag började bli helt illa fill mods. — Blif ej förskräckt, miss; det är endast en lapprisak. Jag ämnar ej söka efter den. Jag ropade högt madame, madame! och han hvisslade mellan sina fingrar samt ropade äfven madame, madame, hvarefter han tillade: — Hon måste vara döf som en sten om hon ej hör detta. Framför mina komplimenter till henne och säg att ni är en skönhet miss. Derefter aflägsnade han sig skrattande. Detta hade ej varit någon särdeles behaglig utflygt. M:me åt med god matlust af våra smörgåsar och uppmanade mig då och då att göra detsamma. Men jag hade varit för mycket upprörd för att ha någon aptit qvar, och mycket trött var jag när vi uppnådde hemmet. — Så, det komma ett fruntimmer i morgon? sade m:me som visste reda på alltig. Hvad vara hennes namn? Jag glömt det. — Lady Knollys! svarade jag. — Lady Knollys! sådant underligt namn! Hon mycket ung, är hon icke? — Öfver femtiotalet, tror jag. — Ack! Hon då vara mycket gammal. Är hon rik? — Jag vet ej. Hon eger ett ställe i Derbyshire. — Derbyshire — det ju vara ett af era engelska grefskap?