Göteborgsposten – 10 juli 1865, sida 1

den uppvaknade dock hastigt och jag gick tillbaka med hastiga steg. När jag åter uppnådde hörnet af galleriet, hade m:me, som jag förmodar, hört mig, ty hon var halfvägs nedför trapporna. — Ah snälla barn, jag så glad att råka er, och ni kläda er för gå ut! Vi skola ha så treflig promenad. I detta ögonblick öppnades dörren, och mrs Rusk med sitt mörka energiska ansigte mycket upphettadt trädde ut såsom det syntes högeligen förtretad. — Herrn säger, att ni får bränvinsbuteljen, Madame, och jag är glad att bli qvitt den — ja, det är jag. Madame gjorde en nigning under ett småleende som var uppfyldt af oblidkeligt hat och hån. . — Bättre är att det är ert eget bränvin, om ni måste dricka! utropade mrs Rusk. Ni kan komma till handkammaren och hemta det, eller också kan taffeltäckaren gå efter det. Och bort trippade mrs Rusk till baktrappan som ledde till köket. Det hade denna gång icke varit en vanlig skärmytsling utan en fullständig batalj emellan dem båda. Madame hade nemligen gjort Anna Wixted, en kammarjungfru under Mary Quince, till sin gunstling och genom egennyttan fästat henne vid sin person genom att skänka henne några gamla klädningar och annat dylikt. Anna var en sådan engel! Men mrs Rusk som hade ögonen med sig upptäckte en gång Anna med en bränvinsbutelj under förklädet smyga sig uppför trappan. I sin förskräckelse bekände Anna