ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. VI. En promenad i skogen. Vid ett par tillfällen då jag händelsevis kom att öfverraska henne vid mindre lofvärda förehafvanden styrktes mina misstankar mot henne. Från hörnet af galleriet sug jag henne en dag, då hon trodde att jag var ute och allt lugnt, stå med örat intill nyckelhålet af min fars studerkammare, såsom vi brukade kalla rummet utanför hans sängkammare. Hennes ögon voro vända i riktning mot trappan, från hvilken hon ensamt befarade att bli öfver raskad. Hennes stora mun var öppen, och hennes ögon vidgades af nyfikenhet. Hon syntes rädd att förlora ett enda ord af hvad som yttrades derinne. Jag drog mig tillbaka i skuggan med ett slags afsmak och afsky. Hon var förbytt till ett stort, gapande krypdjur. Ett slags fruktan kom mig att åter begifva mig tillbaka mot mitt rum. Vre) Forts. fr. N:o 154.