Göteborgsposten – 8 juli 1865, sida 1

Heta DILLIYID ATURTOST allropadt. Tv dh Å ödmjukt vädjas, då undertecknade tillkännagil de gåfvor, med hvilka goda gifvare behaga lindr förstörda samhälles nöd, kunna hitsändas till Nödhelpskomitöken för de brandskadade,, som skall lemna behörig redovisning hvad den emottager och förvaltar. Herren gifve oss styrka att med tålamod hära lidandet och förläne riklig välsignelse åt de medmenniskor, som vilja lemna oss sin hjelp ! Karlgtad den 5 Juli 1865 På nödhjelpskomide ns — C. Ekström. 1. N. Sundberg. Landshösding. Biskop.t Fru Louise Michaöli, som sedan början af veckan vistats härstädes, afreste i går på morgonen med ångf. Halland till Strömst: id, för att der begagna saltsjöbaden. Fru M. lirer ha för afsigt att någon af de nästa dagarne derstädes gifva en konsert till förmån tör de brandskadade i Karlstad. I medio af nästa månad begifver sig fru M. till Köpenhamn, der hon, som bekant, för någon tid antagit engagement vid Kongl. teatern. Uennes första uppträdande lärer blifva i Trubaduren. Under vistandet i Köpenhamn lärer fru M. komma att göra en utilykt till IIamburg för att, på anmodan af ett dervarande harmoniskt sällskap, 2:ne gånger biträda vid utförandet at Beethovens D durs messa. Brobyggnaden mellan Göteborg och Hisiugen. Stadens hrr handlande ärvensom andra för saken intresserade personer sammanträdde i går intör Handelsföreningen i och för ötverläggning rörande den tillämnade brobyggnaden mellan Göteborg och Hisingen. Sedan sammankomsten blifvit öppnad at Handelsföreningens ordf., brukspatron J. Dickson, uppstod en ganska liflig diskussion, hvari flera af de närvarande deltogo. Protokoll öfver den vid tilltället förda diskussionen beslutades skola till hrr stadsfullmäktige ingitvas, och skola vi, då denna vigtiga fråga hos stadsfullmäktige ekommer till behandling, dertill återkomma. TUFUTFSS— — ZEU— T — — — — OO Stor konsert gifves i ölvermorgon Måndag kl. 7 e. m. i Trädgårdsföreningen, till förmån för de brandskadade i Karlstad och under dir. Jos. Czapeks ledning, at Göta artilleriregementes musikkår i förening med härvarande orkester. Afgiften blir frivillig. Riksdagsmannaval. Till riksdagsman för Östra och Vestra Hisings samt Askims härader har f. riksdagsfullm. J. Rundbäck blitvit vald. Christina Nilsson i Sverige. En brefskrifvare i A.-B. berättar från jernvägsstationen i Lund bl. a Efter en stund steg ett ungt fruntimmer, åtföljdt af en annan dam, ur en at vagnarne, och vid henne fästade sig allas blickar med ett lifligt intresse. Hon var enkelt men smaktullt klädd, i en tunn grå ylleklädning, med kofta al samma tyg, besatt med svarta knappar. På hufvudet bar hon en högkullig italiensk halmhatt, kring hvilken i stället för band var lindadt ett blått flor. På hatten gungade såsom prydnad en uppstoppad svala, Första intrycket af den unga, älskliga sångerskan var ytterst tilldragande. Det låg något ljuft och harmoniskt deri. Det sätt, hvarpå hon helsade på de nyfikna, beundrande åskådarne, var intagande och förrådde en elegans, utvisande hennes vana att röra sig i den stora verlden, på samma gång hela hennes väsende förrådde, att hon bevarat det småländska naturbarnets friskhet och okonstlade sinne. Hon är lång och smärt, af proportionerlig växt, har blåa, uttrycksfulla ögon samt liknar de fotografiporträtter, som finnas af henne. Vid ankomsten till Alvestad voro tvenne fruntimmer henne till mötes, och dem åtföljde en gammal gråhårsman, klädd i bondkläder, som såg litet förlägen ut och höll sig bakom de andra. Knappt hade tåget stannat och konduktören öppnat vagnsdörrarne, förrän Christina Nilsson skyndade ut, liksom otålig att så beträda sin hembygds mark. IIon blickade omkring och då hon blef varse den gamle mannen, från hvilkens ögon ett par stora tårar banade sig öfver de tårade kinderna, utropade hon under djupaste rörelse: Åh, se far! samt helsade först barnsligt godt på honom, och sedan på de båda fruntimren, som voro i hans sällskap. Gubben såg smått förlägen ut för den allmänna uppmärksamheten, som kom honom till del, men betraktade likväl den fina gestalten med faderlig stolthet. Omkring denna vackra grupp samlade sig nu den nyfikna mängden och passagerarne, då helt oförmodadt en enkel qvartett, improviserad af jernvägstjenstemän och ett par ossicerare, uppstämde den enkla och sköna folksången: Kristallen den fina. Dessa toner kommo förmodligen mången sträng att vibrera i den unga sångerskans inre, ty hon rodnade och bleknade, syntes djupt rörd samt brast slutligen ut i tårar, glädjeperlor lika klara som hennes egna sköna toner. Efter sångens slut tackade hon och tryckte händerna på sångarne, som beredt henne denna angenäma öfverraskning, och sedan hon helsat de närvarande, afreste hon med de förenämnda fruntimmerna och fadren till Husaby bruk, sitt barndomshem, hvarest den gamle mannen innn är taruayvma nl. 2