Gb AA mm so Gab a Ä 5. xlanåets(d. ä. tyskarnes) tillit, och att man nuaskall försöka att regera med det feodala systemet. Denna förklaring är utan tvitvel riktig, det är aristokratien, som har utsigt att komma till rodret istället för den tyska eller tyskt sinnade byråkratien, och häraf följer, att de ungerska tidningarnes belåtenhet förnämligast har sin grund deri, att den Schmerlingska ministören afdankat, och icke härflyter af något synnerligt stort förtroende för den nya minister, som är under bildning. Schmerlings fall är blott det första steget till att Ungern kan ernå likberättigande med de tyska landsdelarne, och det förestår ännu en långvarig kamp, innan målet kan nås. Kossuth har redan gifvit det demokratiska partiet i Ungern en varning om att det skall se sig noga före, innan det inlåter sig på en öfverenskommelse, och denna förmaning är helt säkert väl grundad, emedan man i Wien neppeligen tänker på annat än att tillfredsställa magnaterna. Med hänsyn till ministerkrisen försäkras i öfrigt, att Schmerling ännu få dagar före sitt fall var alldeles okunnig om, hvad som var i görningen, och att han ej hyste synnerliga bekymmer för de ungerska förvecklingarne, emedan han var redo till allehanda transaktioner för att hålla sig vid rodret. Kejsaren var ännu efter sin hemkomst obeslutsam om, hvad han skulle göra; men då gåfvo Herrehusets uppträdande (emot regeringen på grund af finansförvaltningen) och erkehertigarnes agg till Schmerling utslaget mot ministören. Kejsaren var mycket nådig, då han mottog statsministerns afskedsansökan, men förklarade, att Österrike nu måste undvika tillochmed skenet at att vackla mellan det gamla och det nya systemet. Kejsar Frans Josef återkom från Ischl till Wien d. 2 dennes och genast blef den nya ministeren i det väsentliga konstituerad (se gårdagens telegram från Wien). Grefve Belcredi efterträder Schmerling som statsminister. Han har affattat det nya regeringsprogrammet, som bebådar en laglig reform af författningen samt erkänner Ungerns anspråk på rättskontinuitetens bevarande. Det häfdar samtidigt kronans integritet och alla länders likberättigande i den gemensamma riksrepresentationen, likasom det garanterar kronländernas sjelfstyrelse, införandet af liberala rättsinstitutioner och den största möjliga omsorg för de materiela intressena. Från Wien skrifves: Håren kunna resa sig på ens hufvud öfver hvad man får höra ang. Österrikes sinansiela förhållanden. Under sista qvartalet ha skattresterna uppgått till 7 millioner gylden. I Prag, en stad om 160,000 innevånare, har under loppet af en månad förrättats ej mindre än 25,000 skattexckutioner. Konsumtionsafgiften i Bränn har aftagit med 200,000 gylden. Dessa fakta kunna bringa en och hvar till att inse, huru vi ha det i kommersielt och finansielt hänseende. Inom Frankrikes lagstiftande kår börjades d. 30 juni diskussionen ang. regeringens förslag om upptagande af ett byggnadslån å 250 millioner för staden Paris. Debatten öppnades med ett starkt angrepp af Millon, som förklarade lånet både farligt och onyttigt. Efter honom uppträdde talare för och emot; oppositionens mening, till hvilken äfven flera af majoriteten anslöto sig, var att en stad som har 35 mill. i årligt öfverskott icke behöfver dessutom upptaga lån för byggnader. Lånevurmen är masken i kejsardömets vackert glänsande äpple. Franska regeringen uppträder fortfarande strängt emot pressen, och varningar utdelas för äfven betydelselösa saker. Prins Napoleon med gemål ha i Tuilerierna aflagt afskedsbesök. Han reser till Irland, hon till Schweiz med deras barn. I Tisdags gaf amerikanske gesandten i Paris, hr Bigelow, en stor fest i Prå Catalan, till firande af årsdagen för de nordamerikanska fristaternas sjeltständighetsförklaring. Nordister och sydister äro inbjudna. Det skulle vara en försoningstest. Abd-el-Kaders svit har anländt till Paris. Den är mycket stor. Dock medtörer han blott en af sina hustrur, den med hvilken han för kort tid sedan gifte sig i Konstantinopel. De öfriga qvarlomnade han i Damascus. Genom de kejserliga truppernas seger i Uerico öfver juaristiske generalen Negrete tyckas de förra ha rensat hela Ruevo Leon, MexiI cos nordvestra sida, från republikanska trupper, hvadan segren kan anses betydande. Mexicanska regeringen anstränger sig ifrigt tör att underlätta invandringen dit och har anslagit en viss summa till understöd för behöfvande emigranter. På vägen mellan Vera Cruz och Orizaba uppföres ett stort, snyggt hotell för obemedlade invandrare, hvilka ännu