Jag mycket säker min dyra Maud skall vara god liten flicka — icke vara så? — och säker komma att älska er ganska mycket. Och hvad ha ni lärt, Maud, mitt dyra varn — musik, franska, tyska, eh? — Ja, något litet; och jag hade nyss börjat försöka mig på globerna då min guvernant lemnade mig. Jag gjorde en rörelse med hufvudet mot globerna, då jag sade detta. — Oh! ja — globerna, sade hon och snurrade omkring den ena af dem med sin stora hand. Je vous expliquerai tout cela å fond. Jag fann att m:me de la Rougierre alltid var helt beredd att förklara allting å fond, men huru det var, så voro hennes explications, som hon kallade dem, ej mycket begripliga, och då hon ansattes med några frågor om meningen brusade hennes lynne upp, hvarföre jag efter någon tid föredrog att taga hennes framställningar för goda som de kommo. M:me var, såsom nämndt är, en ovanligt stor qvinna, och denna omständighet gjorde att hon med sitt underliga sätt syntes ännu mer att frukta i ett nervöst barns ögon. Hon brukade se på mig långa stunder emellanåt med det egendomliga småleende jag omtalat och hennes långa finger mot läppen, som den Eleusinska prestinnan såg på urnan. (Forts.)