ham sjelf stod alldeles utom denna transaktion. Fastän lord Westbury gick någorlunda fri från denna skandal, lade den likväl grund till den dom som nu fällts öfver honom genom en ny likartad händelse, hvilken dock berör lorden ännu närmare, emedan hans son, Richard Bethel, som är en dagdrifvare och slösare, deri spelar en hutvudroll. Det har neml. upplysts, att sonen mottagit ansenliga penningesummor för att göra sitt infly tande gillande hos fadren vid embetstillsältningar, och bl. egde at detta skäl ett afskedande och en ut nämning rum vid konkursrätten i Leeds, der Richard Bethel sjelf hoppades bli anställd, sedan han gjort den föregående tillsättningen så vinstgifvande som möjligt. Till lycka för lord Westbury kom det likväl icke derhän, att Richard Bethel erhöll nämnda anställning. Lordkanslern hade visserligen gifvit sin son löfte derom, men under det vilkor, att han skulle visa en allvarlig vilja att föra ett nytt och bättre lefnadssätt, och just som utnämningen skulle ske, fick lord Westbury reda på åtskilligt, hvaraf han föranleddes ändra sitt beslut. Ej heller vid den undersökning, som verkställts i afseende på denna sista angelägenhet, har der kommit i dagen något som kan beröfva lord Westbury medborgerlig aktning, emedan han endast förrådt svaghet och brist på uppmärksamhet; men båda skandalerna ha likväl gjort stort uppseende i England, emedan de visa, hvilka oriktigheter som kunna begås i trots af parlamentets kontroll och pressens påpasslighet. Öfver lord Westbury vjelt sällas emellertid mycket milda omdömen. så att det väcker någon förundran, att underhuset tagit till med hårdhandskarne och på ett sätt, som gör det för honom nödvändigt att abdikera. Lord Westbury var såsom sir R. Bethel en af Englands anseddaste advokater, och han har såsom lordkansler inlagt stor förtjenst genom sina reformer i rättsväsendet, fastän elaka tungor nu påstå, att han med dessa reformer ej haft för afsigt annat än att skaffa inkomstbringande embeten åt sina söner och slägtingar. Man angriper deremot häftigt det system, som följes vid embetsutnämningarne, och kraftiga stämmor höjas mot den traditionela nepotismen, som florerar lika starkt, hvilket parti der än sitter vid rodret. Torierna två dock sina händer i all oskuld och söka att i betraktande af de förestående valen göra så mycket som möjligt af lord Westburys kalamiteter. Lordkanslerens kolleger ha likväl icke velat tillåta honom utrymma platsen midtunder stormen — och så har det nämnda nederlaget åsamkats dem. Prinsen af Wales sistfödde son skall bli döpt d. 7 d:s. Törenta Staternas regering har låtit för Englands gesandt i Washington tillkännagifva, att eftersom Storbritannien ej fullständigt återtagit reglementet mot Unionens krigsfartyg, skola dessa icke heller salutera för den britiska flaggan. Då nämnde gesandt, Bruce, begärde förklaring häröfver, genmälte statssekreteraren Seward, att detta unionsregeringens beslut härledde sig deritrån att England erkänt sydstatsrebellerna som krigförande, hvilket han ansåg striaande mot folkrätten. — Som bekant har unionsregeringen ännu icke öppnat alla sydstatshamnarne, hvarför England ej heller alldeles ställt sig på den fot till Unionen, att det anser denna för icke-krigförande, hvardan Unionens krigsfartyg äro i Storbritanniens hamnar underkastade vissa inskränkningar. Frankrike åter har fullständigt upphäft dessa och betraktas derför af Unionen som fullt vänskaplig makt. Sista underrättelserna från Newyork förmåla, att många negrer dö i Norden af svält. Presidenten Johnson är nästan alldeles öfverhopad med amnestiansökningar. Han måste sjelf underteckna bifallet till hvarje sådan ansökan, så att petitionerna endast långsamt expedieras; de bli likväl endast mycket sällan tillbakavisade. Lagstiftande församlingen i Virginien har inkallats till en extra session. I San Francisco har juryn tillbakavisat åtalet mot dem, som ville företaga expeditionen till Mexico. Ministerkrisen i Wien betraktas af nästan alla de ungerska tidningarne såsom inledningen till en bättre tid, hvilken skall bringa ungrarnes förhoppningar till att gå i fullbordan. Afven de reaktionära tidningarne i det ryska Österrike äro belåtna med ministerskiftet och uttala sig så som om de goda gamla Metternichska dagarne vore i begrepp att återkomma. Den liberala eller rättare tyskt nationala pressen är deremot ytterst missnöjd med hvad som skett, fastän den icke djertves att uttala sin mening. Ett par blad förklara dock rent ut, att den ministör, som är i be