När han kom in klappade han mig såsom vanligt helt vänligt på hufvudet med ett slags småleende och började derefter sin tysta gång upp och ned i rummet. Jag längtade efter att få fråga honom rörande det ämne som för ögonblicket så mycket oroade mig, men min vördnad för honom förbjöd mig det. Efter en stund stannade han vid fönstret, för hvilket dragit upp gardinen, och blickade ut öfver den tafla nyss betraktat. Det var först en timma derefter som min far plötsligt och i få ord, såsom hans vana var, underrättade mig om att m:me de la Rougierre ankommit för att blifva min guvernant, en plats till hvilken hon var högligen rekommenderad och fullkomligt qvalificerad. Mitt hjerta hopklämdes med en säker aning om olycka. Jag kände allaredan motvilja, misstro och fruktan för henne. Jag hyste ej få farhågor beträffande hennes lynne och fruktade möjligheten att hon kunde missbruka sin myndighet. Den stora, grinande gestalten som gjort så konstiga nigningar för mig i månskenet bibehöll äfven efteråt sitt egendomliga och obehagliga inflytande på mina nerver. — Nåväl, min dyra miss Maud, jag hoppas ni skall tycka om er nya guvernant — ty det är mer än jag gör åtminstone för närvarande, sade mrs Rusk i skarp ton de: hon satt och väntade på mig i mitt rum. Jag hatar desse franska qvinnor; de äro ej naturliga, tror jag. Jag gaf henne sin supt i mitt rum. Hon äter som en varg, ja det göt hon, den stora magra varelsen. Jag önskar ni hade set henne i hennes bädd som jag gjorde. Jag tillredde hen 2 02 02