Göteborgsposten – 6 juli 1865, sida 1

ej tydligt höra hrad genom fönstret — samt underligt gestikulera med sina långa armar och händer. Hon närmade sig fönstret, hvarföre jag slydde bort till kaminen och ringde häftigt på klockan; då jag fortfarande såg henne stå der och fruktade att hon skulle bryta sig in i rummet, ilade jag helt förfärad ut genom dörren och mötte Branston, taffeltäckaren, i förstugan. — Det står en qvinna vid fönstret! utbrast jag slämtande; var snäll och skaffa bort henne. Om jag sagt en man, så tror jag att tjocka Branston skulle uppkallat ett helt detachement af betjenter för att efterkomma min önskan. Som det nu var bugade han sig högtidligt, yttrande blott: — Ja, miss — skall ske. Härefter närmade han sig fönstret med myndig hållning och min. Jag tror ej han erfor ett angenämt intryck sjelf af första åsynen af vår gäst, ty han tog några steg tillbaka från fönstret och frågade derefter mycket allvarsamt: — Hvad har ni der att göra qvinna? Hennes svar på denna fråga kunde jag ej höra. Men Branston yttrade omedelbart följande: — Jag såg det inte, mwam; jag hörde ej någonting; vill ni gå omkring denna vägen, så får ni se förstugntrappan och jag skall tala med husbonden och göra som han befaller. Gesta ten sade någonting och pekade med handen. — Ja, den är det och ni kan ej taga miste om dörren.