läsa en af deras böcker om tillståndet efter döden — himmel och helvete; men jag blef efter en eller två dagar så nervsvag att jag måste ligga bort den. Det är nog för mig att veta att deras stiftare såg eller trodde sig se underbara syner, hvilka långt ifrån att upphäfva tvärtom skulle stadfästa och förklara bibelns läror; och som min älskade far antog deras åsigter, är jag lycklig att tänka det dessa ej stodo i strid mot den heliga skrifts auktoritet. Med pannan lutad mot handen satt jag nu och blickade mot denna tysta skog, der jag under en lång tid efter min vandring med visionären föreställde mig att dödens port var belägen, och jag förmodar att dessa tidiga idcassociationer gåfvo åt mina fantasier öfver min faders väntade gäst en sällsam och vemodig färg. IV. Madame de la Rougierre. Plötsligt stod på gräsplanen framför mig en besynnerlig gestalt — en mycket stor qvinna i gråa kläder, som nästan syntes hvita i månskenet, nigande utomordentligt djupt och något fantastiskt. Jag stirrade med en känsla af fasa på det stora och insjunkna ansigtet, som jag ej kände och hvilket smålog mycket obehagligt mot mig. I det ögonblick då hon kunde märka att jag såg henne, började den gråklädda qvinnan sladdra och pladdra med gäll stämma — jag kunde