Göteborgsposten – 5 juli 1865, sida 2

skogar, hvilka utgjorde bakgrunden i taflan, återvände mina tankar till min faders mystiska antydningar och bilden af den våntade gästen. Dessa tankar på den annalkande resan gjorde mig sorgsen. I allt hvad som rörde min faders religion låg till följe af idceförbindelser från mycktet tidigare perioder i mitt lif, för mig något öfverjordiskt och spoklikt. Då min mor dog var jag ännu ej nio år gammal; och jag minnes att tvenne dagar före begrafningen arkom till Knowl, hvarest hon afled, en mager liten man, med stora svarta ögon och ett mycket mörkt allvarligt ansigte. Han låste ofta och länge in sig med min dyre far, hvilken var djupt bedröfvad, och mrs Rusk brukade säga att det var högst besynnerligt att se min far göra sina böner tillsammans med den lilla fågelskrämman från London, churu den gode mr Clay var färdig att vid kallelse infinna sig från byn — mycket godt lär väl ej den der svarta lilla flugsnäpparen kunna göra bonom! tillade hon. Med denne lile svarte man utsändes jag dagen efter hegrafningen för att taga en promenad — af hvad skäl vet jag ej. Min guvernant var dock sjuk, hela huset var i oreda och jag tror att pigorna gjorde dagen till en ledighetsdag, så mycket som i deras makt stod. Jag erinrar att jag erfor ett slags hemsk känsta fö den lilla mannen, men jag var ej rädd för honom, ty hu: var vänlig, ehuru sorgsen och syntes vara en god man Han förde mig till trädgården — holländska trädgårder brukade vi kalla den — med en balustrad och statyer vic Jen yttre sidan, hvilken var prydd likt en matta me