Göteborgsposten – 5 juli 1865, sida 1

du lära känna honom — ja mycket väl — och förstå huru bofvar ha oförrättat honom. Min far vände derefter tillbaka, men i dörren yttrade han i det han vinkade åt mrs Rusk: — Ett ord, om ni behagar! Mrs Rusk trippade efter honom till biblioteket. Jag förmodar att han gaf hushållerskan någon föreskrift hvilken af henne vidaro meddelades till Mary Quince, ty från den tiden kunde jag ej förmå någondera att tala om onkel Silas. De läto mig prata, men voro förbehållsamma och tystlåtna sjelfva och tycktes förvirrade — mrs Rusk till och med förtretad och ond — då jag begärde upplysningar af dem. Min nyfikenhet blef på detta sätt retad; rundt omkring den smärta flguren på porträttet med skinnpantalonger och kragstöflar samlade sig mångfärgade kretsar af mysterier, och de vackra dragen syntes le öfver min gickade nyfikenhet med en retsam betydelsefullhet. Huru kommer det sig att den form af högmodet — nyfikenheten — hvilken ingick i våra första föräldars frestelse, är så svår att motstå? Kunskap är makt — och makt af ett eller annat slag är menniskosjälens hemliga begär. Här verkar utom lusten att göra en upptäckt, samma obestämbara intresse som det i en berättelse och framför allt finnes här något förbjudet, som retar det förvända sinnet.