Göteborgsposten – 4 juli 1865, sida 2

på ett abrupt sätt samt med tankfull blick. Blott en gång hade min fader yttrat något, af hvilket jag kunde inhemta hans åsigt om brodren, och då gjorde han det i så gåtfulla ordalag, att jag skulle kunnat föreställa mig hans karakter nära nog huru jag behagade. Det tillgick sålunda. En dag då jag var omkring fjorton år, befann sig mrs Rusk i ett af rummen och borttog en fläck på en med tapisseri klädd stol. Jag följde proceduren med barnsligt intresse. Hon satte sig att hvila — hon hade stått lutad öfver sitt arbete, och kastade sitt hufvud tillbaka? ty hon var trött i nacken, och i denna ställning fäste hon blicken på ett porträtt som hängde framför henne. Det var i hel kroppsstorlek och föreställde en märkvärdigt vacker ung man, mörk, smärt, elegant, i en fullkomligt urmodig drägt, hvilken jag tror brukades i århundradets begynnelse — hvita skinnpantalonger och kragstöflar, köttfärgad väst och chokoladbrun rock, med håret långt ech tillbakakammadt. Det låg en anmärkningsvärd elegans och frihet i dragcn, men äfven en karakter af beslutsamhet och andlig förmåga som helt och hållet ställde det porträtt utom den vanliga kategorien af blotta sprättar och vackra karlar.