Göteborgsposten – 4 juli 1865, sida 2

—55252525257—7 lighetsfulla resa, förstod jag fullkomligt hans språk liksom hans skäl hvarför han sade så mycket och likväl så litet. Man får ej tro att alla mina stunder tillbragtes under det slags samtal och i den enslighet, af hvilken jag nu gifvit ett prof; och egendomliga samt ibland äfven litet hemska som mina samtal med min fader voro, så hade jag likväl blifvit så van vid hans underliga sätt och egde så obegränsadt förtroende till haus kärlek, att de aldrig nedtryckte eller oroade mig på det sätt som man kanske föreställer sig. Jag hade dessutom en mängd helt annorlunda beskaffade samtal med den gamla goda mrs Rusk och rätt angenämt småprat med Mary Quince, min litet till åren komna kammarjungfru; utom allt detta gjorde jag understundom på en vecka eller så ett besök hos någon af våra grannar på landet; och slutligen kom också — men detta mycket sällan, såsom jag får medge — en och annan gäst till Knowl. Min fader hade nu för en tid upphört att uppenbara något för mig, och min fantasi vandrade nu ut på upptäcktsresor. Hvem, tänkte jag ånyo, kan denne tillämnade gäst vara, hvilken skulle anlända beväpnad med prerogativet att komma min ständigt hemma sig uppehållande fader att lemna sina hushållsgårdar — sina böcker och sitt barn, vid hvilka han var så starkt fästad — och begifva sig ut på en obekant riddarfärd? Hvem annan än onkel Silas, tänkte jag, denne mystiske slägting som jag sett, som, enligt hvad man fordom i oklara ord för mig antydt var antingen outsägligt olycklig oler outsägligt lastbar, — hvilken jag blott sällan hört min fader omnämna och då