na är om jag skulle vara frånvarande, och d:r Bryerly — du mins den magre herrn i glasögon och svart peruk, som förliden månad tillbragte tre dagar här — skulle komma och fråga efter nyckeln ... du förstår, i min frånvaro. — Ja, sir. Han kysste mig nu på pannan och yttrade. — Låt oss återvända. Vi vände åter under tystnad, och stormen utanför ledsagade oss likt en själamessa spelad på en stor orgel.