hemskt öfvernaturligt frimureri, som ingaf mig en kåänsla af fasa och motvilja. Mr Bryerly anlände tids nog för att ha godt tillfälle att kläda sig före middagen. Han inträdde i salongen — en högväxt, mager man, helt och hållet klädd i hemska svarta kläder, med en hvit halsduk och en svart peruk eller håret kammadt så att det liknade en dylik, vidare försedd med ett par glasögon och ett mörkt, skarpt, kort ansigte. Han gnuggade händerna, gjorde en kort, liflig nickning åt mig, som han synbarligen ansäg för ett barn, satte sig ned framför eldstaden, lade benen i kors och tog upp ett litterärt magasin. K Denna behandling var förödmjukande och jag erinrar mig väl min förargelse, af hvilken han var alldeles omedveten. Hans vistelse hos oss var ej mycket lång; ingen af oss anade ändamålet med hans besök och han ingaf oss ej fördelaktiga tankar. Han syntes ej kunna hålla sig i ro, Susom det brukar hända personer med vana vid verksamhet då de vistas i landthus; han promenerade, akte ut, läste i biblioteket och skref ett halft dussin bref. Hans sängkommare och klädrum lågo vid sidan af galleriet, midt emot min faders rum, till hvilket fanns ett s antichambre i hvilken lågo några af hans icologiska böcker. Dagen efter Mr Bryerlys ankomst skulle jag se efter om min fars vattenkaraff och glas hade blifvit vederbörligen uppburna och ställda på bordet i hans antichambre,