Göteborgsposten – 3 juli 1865, sida 1

Denna enformighet och tystnad skulle ha varit för rande för en person som varit mindre van dervid än jur. Men emellertid kände jag inverkan deraf. Jag minnes att en hel dag förgått utan att min fader talat till mig. Pibm jag mycket älskade honom, så fruktade jag honom mycket. Medan min fader måtte golfvet med sina steg, voro mina tankar sysselsiuti med händelser, som tilldr en månad förut. Så få saker hände på Knuowl utom litvets vanliga tilldragelser, att en mycket obetydlig händelse var tillräcklig för att komma folket i detta Inana hn-hall att undra och gissa. Min fader lefde i en anmärknin värd ensamhet. Med undantag af en ridt företogs knappast någensin en d ntom Knowls cgor, tror ej att det tvenne ganger om året hände aft en vistades ibland oss. Der förefanns icke ens den lighet som ibland utmälrker den rike och at re ningar sig egnando enstöringens bostad. Min fader hade utträdt ur statskyrkan för att inga i nagon besynnerlig kt — jag har glömt dess namn — och blet slutlig berättade man mig, Svedenborgare. Men han brydde sig cj om att oroa mig med dessa ämnen. Och så förde den gamla vagnen min guvernant (då jag hade någom), den gamla hushållerskan, Mrs Rusk, och mig sjelf till soc kyrkan hvarje söndag, och trotsande den hederlige re torn, som skakade hufvudet öfver honom, korr min far — en sky utan vatten som föres kring af vindarne, en vandrande stjerna åt hvilken nattens mörker är la och :an diik ti