Göteborgsposten – 1 juli 1865, sida 2

(Insändt)y. T Vid komministern J. 8. Docks graf. Nyss stod han i snölika lockarna höljd (Kring tankarnas hem silfverfloret). Och läste, af hjertan, botfärdiga, följd, Sitt Helig!4 i höghvälfda koret. Med kärlek i hjertat och fast i sin Gud Han nyss för en lyssnande verld Förklarade värdigt den Heliges bnd, Bestraffande dårskap och flärd. Väl fick uppå strömmen af lärarens tal Ett glittrande skum icke svälla; Der gick dock på djupet, och varm mer an sval, En ådra från vishetens källa. Väl prunkade ej uti gratiens drägt Hans manande, välkända röst; Hvar tanke, der ljöd, dock med himlen var slägt Och närde nådhungrande bröst. Till templet ej mera, af honom dit förd, Den väldiga skaran skall draga. För trägen plantering för himmelens skörd Han gått att sin lön emottaga. Han vandrat, likt Simeon, hädan i frid; Nu ser han — o, herrliga syn! — Hur mången han frälsat ur mörker och strid Fått ljus och fått ro ofvan skyn. 0 Gud! Du som vill att med kärlekens band Sig herdar och hjordar förena, Håll öfver dem, Du, Din välsignande hand Att herdar, som han, dig må tjena! Då skall ingen dämon i presterlig hamn Betaga en erål hennes mod Att fly till ucu törnkröntes räddande famn, Att tvås i hans heliga flod.