Göteborgsposten – 1 juli 1865, sida 1

————7—6ssx—7—7—7—7— Tiden ilar, dagarne flykta, de glada försvinna, sjunka i skuggan allt djupare ned och så stå vi nu redan ett godt stycke på andra sidan Midsommar. Den hederliga Sertiofemman serverar oss från och med idag sin andra hälft, måtte halfvan bekomma oss alla samt och synnerligen väl! Något mera vattenblan-: dad än den förra torde likväl icke skada, ty jorden har bleknat af harm öfver att så länge! ha behöft inställa det stora Sommarlaket, och fortgår det på detta viset blir törnrosornas ljufliga tid om möjligt ännu kortare än syrenernas. Landtbrukaren vrider sina händer af förtviflan under det att spanmålshandlaren deremot förnöjdt gnuggar sagde ändpunkter af den menskliga arbetsflitens häfstänger. Så är det här i verlden, den enes dod är den andres bröd, men tredskas molnskockaren alltför länge med att spara på sina utgjutelser, så få vi till slut allihop intet bröd alls. Måhända skal: likväl just denna dag som i dag är medföra den så länge efterlängtade nederbörden, ty i dag skall ju skarpskyttekåren företaga sin uttart till Tånga hed och det brukar vanligen ej slå fel, att då himlens vattenkällor öppnas — mer än till husbehof. Det är sannerligen hög tid, ty att vänta till den fatala veckan, som i år helt näpet fördelat sig på 2:ne linier, skulle vara att behöfva vänta allt för länge. Midsommardagarne med sin ombytliga, men på det hela taget icke oangenäma sysiognomi äro sålunda ötver, minnet af lustresorna till lands och vatten, af trefliga förfriskningsstunder i det gröna eller mellan tyra väggar, af skogsoch fiskpartier, af mer eller mindre litsfarliga fyrverkerier och glädjepappers-illuminationer har redan hunnit förblekna och saknaden står ensam qvar, representerad kanske af en ny intressant bild i hjertats sotograflalbum (med plats för minst 200!) måhända förenad med besittningen af en längesedan förvissnad blomma eller (o, höjd at lycka!) en i ointresserades ögon afskyvärdt hopskrumpen bukett. Staden var under dessa dagar öde och tom, på Hamngatorna hvimlade knappast en enda vandrare och den som icke kunde hitta på något roligare företog en lusttur (ja, så står det verkligen i omnibus-annonsen), till Nya Kyrkogården, måhända i den glada förhoppning att der få bekräftelse på den gamla satsen: Allt kött är hö! hvilket dock, tack vare den evinnerliga torkan, svårligen torde ha gått i fullbordan. . En viss ödslighet har under den följande veckan fortfarande hvilat öfver staden och dess närmaste omgifningar om aftnarne förstås, ty på dagarne har naturligtvis affärslifvet gått sin gilla gång. I Trädgårdsföreningen har varit tomt, (och en dålig tomt ändå!) i allerna tomt, stilla och tyst öfverallt utom i Nya Teaterns salohg, der både scen och salong visat en för platsen och årstiden ovanlig och i högsta måt0 angenäm liflighet. Men det blir väl en smula trefligare utomhus, när vi en gång fått regn, när jorden fått släckt sin törst och när — Göta artilleri-regementes musikkår väl kommit från Axevalla. Ett hip för regnet och framtidsmusiken! Nya Teatern! Ja, låtom oss uppriktigt komma öfverens om, att så angenäma stunder som nu har icke inom dess murar på långliga tider beredts vår spektakelälskande allmänhet. Ett så fulländadt samspel, så ledigt och så vackert framsagda repliker, en sådan verklig nobless i uttörandet torde näppeligen heller kunna presteras af annat än medlemmar af Sveriges första — och kungliga — scen. Publiken har icke heller varit sen att infinna sig till dessa konstnjutningar; de bättre platserna ha hittills varit alldeles utsålda, händer och understundom näsdukar ha varit i oupphörlig rörelse, belåtenheten har å ömse sidor icke kunnat undgå att vara stor, med ett ord — eller rättare fyra — man har haft roligt, och det är hufvudsaken. Vi äro också ötvertygade om att intresset skall fortfara, särdeles som sällskapets repertoir ännu är väl försedd med nya och pikanta saker. Nere vid Skeppsbron har omläggningen af kajen och gatan samt nedläggningen af jernvägskenor skridit så pass fram it att planket till en del kunnat borttagas, så nog ser det ut som om denna del skulle hinna bli färdig till hösten. En och annan småaktig anmärkare, med yankee-time is money-fantasier i hufvudet, har vil dristat framkomma med den djerfva hypotesen att man säkerligen hunnit ett dugtigt stycke lingre om arbetet påbörjats förut, t. ex. i April, innan trafiken varit så liflig, men dessa anmärkare torde gunstbenäget ihågkomma att alla offentliga arbeten skola ha tid, och god tid, på sig — icke ens det stolta Roma byggdes på en dag! I huset N:o 1 vid Skeppsbron har emellertid genom denna reparation nu samtligo butikerna i våningen inunder blifvit källarelokaler, i så måtto att genom trottoarens höjning ingångarne till desamma kommit under i stället för i höjd med jordytan, hvilken olägenhet dock afhulpits på ett ganska enkelt sätt eller ge: : IP, — AAJS.A