Göteborgsposten – 30 juni 1865, sida 3

— Alldeles. — Och Mauvepin är med honom! .. — Ja, men för min enskilta tjenst, yttrade konungen. — Aha! det förändrar saken. — vidare tror jag att han spelat vår kusin hertiginnan ett fult spratt. Henrik III berättade derefter historien om grafhvalfvet i Saint-Germain-PAUxerrois och Mauvepins planer dermed. Frukosten var präktig och de båda konungarne åto med god aptit. Endast Crillon visade sig dyster och tystläten. Då måltiden var slut ställde man fram ett bord med en karta öfver staden Paris och dess omgifningar, och man sysselsatte sig med att bestämma en plan for följande dagens anfall. Under det mas arhandlade detta ämne, kom en page och underrättade konungen att en munk syntes på afständ. — En munk! utropade konungen glad. — Ja, Sire, sade pagen. Han synes vid randen af Boulognerskogen. — Kommer han hit? . — Ja han styr kosan mot lägret, Sire.. — Är han till fots? — Nej, han rider på en åsna. — Sådana infall han har, den Mauvepin! sade konungen. Nåväl! min vän Crillon, ni skall snart få se att han ej är död. Man började åter sitt arbete, men konungen var otålig att få se Mauvepin. — Den stackars hertiginnan! mumlade han ironiskt .. hvilken dålig natt har hon ej fått tillbringa! Omsider hörde man ett buller utanför tältet. — Munken! Munken! ropade soldaterna. Konungen gick ut och såg en munk som hade kapnschongen neddragen öfver hufvudet. Denne munk helsade honom med en förtrolig åtbörd, såsom endast den kunde tillåta sig hvilken uppfyllde en narrs funktioner.