Göteborgsposten – 30 juni 1865, sida 2

egen räkning, men hittills har jag dock föredragit att ligga i min säng i slottet. — Och tältet har blitvit till ingen nytta? — Det skulle nu kunna bli till nytta, vän Crillon. — Ers majestät vill kanhända erbjuda det åt konungen af Navarra? — Nej, jag vill mottaga honom der. — Det är väl sagdt, Sire. — Och gifva befallning om att man der serverar oss vår frukost. Crillon smackade med tungan. — Ers majestät är vid god matlust denna morgon, tror jag? -— Ja, min kära Crillon. Än ni sjelf? — Jag är för god undersåte, Sire, för att ej följa ers majestäts exempel. — Nåväl! ni skall frukostera med mig... Blott nu den satans Mauvepin ej låter vänta allt för länge på sig. Crillon skakade åter på hufvudet. — Det är underligt, Sire, sade han, jag har dystra aningar. — Med afseende på Manvepin? — Ja. — Hvad tänker ni då om honom, chevalier? — Sire, när jag drömmer om en person ... — Har ni drömt om Mauvepin? — Ja, och jag såg honom klädd i hvitt. — Var han klädd i hvltt? — Och han skrattade ej, han som vanligen alltid skrattar. — Nåväl? — Nåväl! Sire, då jag i drömmen ser en man klädd si hvitt, betyder det att han är död. — Var tyst! chevalier, ni gör mig helt förskräckt, .. Store Gud ... om Mauvepin vore död. — Ers majestät skulle då ha förlorat en trogen tjenare. — Och en glad vän ... Gladlynta menniskor äro så sällsynta, ser ni min gode Crillon, suckade konungen ..(Alla som kunde muntra mig äro döda.