Göteborgsposten – 30 juni 1865, sida 2

14 115 ÅÅ VV 191. 10611 R SF ESA Fran Utlandet. Det vill synas som att Europa i år skall bli vittne till de mest storartade sjöskådespel verldshistorien haft att uppvisa. För att visa till hvilken grad af sjömaktsstorhet Förenta Staterna höjt sig, skall den mäktiga transatlantiska republiken sända till de europeiska farvattnen en väldig flotta af ej mindre än 50 fartyg, under befäl at amiral Goldsborough. Redan d. 4:de Juli skall denna flotta afsegla från Amerika med destination till Marseille, der den skall samlas, De europeiska sjömakterna skola äfven å sin sida genom en storartad manifestation visa, att Europa är beredt att täfla med stjernbaneret om väldet på hafvet och ännu är berättigadt till hegemonien derstädes. Nästan samtidigt med det amerikanska flottan anländer hit, skall den franska pansarflottan sammanträffa med den engelska i Englands hamnar, hvarefter båda skola i början at Augusti besöka de franska hamnarne och, förstärkta med den ryska Ostersjöeskadern jemte delegerade krigsfartyg från äfven de mindre sjömakterna, måhända i de franska vattnen intör den amerikanska flottan utveckla några glänsande och storartade evolutioner. Det skall bli ett skådespel, som hela verlden skall vara intresserad af att följa, emedan det skall vara af betydelse för hela verlden. Hvem kan väl beräkna följderna af det stora faktum, som detta skådespel skall högt proklamera och hvilket är, att den nordamerikanska republiken från och med nu inträder i stormakternas krets och är hugad att äfven vilja tala sitt ord med i laget — för — vi hoppas det — den europeiska demokratien, men emot Ryssland, ty Ryssland är fiende till hvarje demokrati. Med hvarje ny underrättelse från Amerika visar det sig tydligare, att unionsregeringen skall ha ett väldigt arbete sig ålagdt, innan hon kan lyckas någorlunda ordna angelägenheterna mellan negrerna och den hvita befolkningen. De förra begå på många ställen skräckvärda excesser, och den senare kan ej fritagas från beskyllningen att genom ett grymt och rått beteende uppreta de svarta, visande sin öfverlägsenhet öfver dem och sitt tadelvärda förakt. Vi påpekade redan i början af kriget mellan Nordoch Sydstaterna, att genom de svartas plötsliga frigifvande och upphöjande till medborgarerätt stora oroligheter skulle följa, hvilka möjligen skulle utveckla sig till en förfärlig racekamp, i hvilken de svarta måste duka under, emedan den hvita racen nu en gång har till mission att undertvinga alla andra racer och tillvälla sig väldet öfver verlden. Den svarta racens dödsdom är i alla fall skrifven, men det vore mera menskligt, om den utdog, för att lefva i den hvita racen, genom att på fredlig väg uppgå i den och med den assimileras. Det vore en utveckling från lägre till högre, och ett nytt bevis på utvecklingsteoriens sanning. Men detta måste ske derigenom att negerns bildning höjdes och dermed hans värde som cerbature sociale, så att han i allt blefve den hvites jemlike. Försynen har sjelf tydligt ådagalagt sin plan härvid, då hon så anordnat, att vid croisering mellan den hvita och svarta i racen, det svarta elementet efter hand minskas och nästan alldeles försvinner i 7:de generationen. Deremot lärer det vara faktiskt, att den sålunda successivt uppståndne hvite har i arf efter den svarta försadren eller modren dessas egenskap att med lätthet fördraga den tropiska värmen och vara förmögen af arbete under den tropiska himmelens glödande sol: måhända ett nytt bevis på den hvita racens mission att göra all jorden till sin egendom. IDet var ock derföre att vi önskade denna utgång af den förr eller senare följande racekampen, som vi då — i början at kriget — t förordade dettas lösning genom kompromiss, si det man träffade sådana anordningar, att Islafvarne efter hand frigjordes och förvandla