Göteborgsposten – 30 juni 1865, sida 2

— Nåväl! ers majestät skall ej ha ledsamt i konungens af Navarra sällskap. — Ja, det är en god sällskapsbroder, jag vet det. Konungen gaf befallning åt sin hofmästare att låta servera dejeuneren under tältet. Medan han derefter höll på att sluta sin toilett, yttrade han till Crillon: — Om jag skulle mottaga honom i harnesk och med hjelm på hufvudet. — Hvad skulle det tjena till, Sire? utbrast Crillon leende: ers majestät skall få god tid att beväpna sig i morgon. Och konungen af Navarra behöfver ej se Frankrikes konung i full rustning för att draga sig till minnes hjelten vid Montcontour. — Tyst! Crillon, tala ej om Montcontour, lika litet som om Jarnac. — Det är sannt, Sire. — Och efter hugenotterna komma till min hjelp, så låtom oss ej påminna dem huru illa jag handterade dem vid dessa ställen. Sedan konungen som vanligt låtit frisera och parfymera sig, lät han hänga en kappa öfver sina axlar, tog sin hatt och sade: — Nu gå vi att mottaga konungen af Navarra! Henrik III trädde ut ur tältet och passerade genom sitt läger stödd vid Crillons arm. Herr dEpernon och ett halft dussin herrar åtföljde honom. Henriks ansigte ljusnade i samma mån som ropct lefve konungen! hördes allt starkare omkring honom. Konungen af Navarra hade låtit sina trupper göra halt tvåeller tre-hundraåsteg från lägret. Derefter hade han närmat sig detsamma åtföljd af en enda väpnare. Henrik af Bearn var vid denna tid nära tretiofem år gammal; hans ansigte var bronsfärgadt, hans hår började gråna något vid tinningarne och de politiska bekymren i förening med de krigiska ansträngningarne hade plöjt en och annan fåra i hans panna. Han var dock alltid denne spirituele och intagande furste med det åfina