Göteborgsposten – 30 juni 1865, sida 1

Mauvepin försökte försvara sig, men grefven hade en medhjelparo ... Denne medhjelpare var samme prest Mauvepin funnit vid inträdet i kyrkan, eller snarare, det var munken Jacques Clement, hvilken med ett dolkstygn dödat den diaconus kyrkoherden i Saint-Germain skickat att biträda Mauvepin samt derefter intagit dennes pluts. Mauvepin som hindrades af sin munkkåka var urståndsatt att göra något verksamt motstånd. Grefven upplyftade honom i sina starka armar och kastade honom från höjden af biktstolen ned till den förfärade hertiginnans fötter. — Och nu, sade herr de Crtvecoeur till Jacques Cloment, nu kan du taga denne mans drägt och begifva dig till Saint-Cloud. Konung Henrik III har för vana att mottaga en muuk hvarje morgon. Mauvepin vred sig i dödskampen på kyrkans golf och grefve de Crevecocur satte triumferande foten på den arme narrens bröst, hvilken snort ej var annat än ett lik XIII. Henrik III hade nyss vaknat af ett aslägsot Konung äkn tb al ar, då Crillon gjorde sitt buller af fanfarer och trumnetstöt inträde i det kungliga kabinettet med en ovanlig glädtighet målad i sitt ansigte. — Sire, Sire, sade han, nu kommer konungen af Navarra. — Aha! utbrast konungen. Han sträckte ut sina armar, gäspade några gånger och tillade: — Aldrig kan min kusin Henriot lägga bort sina landtliga vanor. Kunde han ej ha valt en mera passande timma och ej kommit så tidigt på morgonen? — Men, Sire, sade Crillon naivt, när man marscherar i spetsen för en armå, kan man ej afväga tiden så noga. — Jag sof så godt, ser du min gode Crillon, sade konungen.