Göteborgsposten – 29 juni 1865, sida 2

ven och Mauvej in brydde sig ej om att betrakta prestens ansigte. Allt hvad han kunde so af detsamma var ett stort skägg som nästan helt och hållet betäckte det. Presten låg qvar på knä då Mauvepin inträdde. — Du kan aflägsna dig, sade Mauvepin till honom. Presten böjde hufvudet och gick ut; men när han kommit ut i förstugan, smög han sig tillbaka in i kyrkan genom en annan dörr. Beträffande Mauvepin gick han rakt fram till högaltaret och tog det påtända vaxljuset. Derefter gick han mot den hemliga trappan som doldes af en sten. Stenen var upplyftad. Mauvepin steg nedför trappan, lysande framför sig med vaxljuset. Nedanför denna trappa var sjelfva hvalfvet, till hvilket dörren stod öpren. I ett hörn stod den korg med lifsmedel som skulle tillåta hertiginnan att ej dö af hunger. Mauvepin inträdde i hvalfvet men aktade sig dervid noga för att beröra stenen innanför tröskeln, hvilken sten stod i förbindelse med den mekanik, genom hvilken dörren kunde tillslutas efter fången. Derefter steg han tillbaka upp i kyrkan och satte vaxljuset tillbaka. Sedan detta var gjordt gick han in j biktstolen och dolde sig der. — Se så der, sade han. Buren är i ordning, fogelr kan ej dröja att infiuna sig. Fogeln var: hertiginnan af Montpensier, hvilken sjelfva verket beredde sig att lemna Louvren. Hon hade