Göteborgsposten – 29 juni 1865, sida 2

IIvarjehanda. Politiska slagtare. Tre af Englands sornämsta statsmän i våra dagar ha haft det gemensamma ödet, att på valtribunen blifva bekämpade af slagtare. Sir Robert Peel blef sålunda vid hvarje valmöte i Tamworth af en slagtare kräfd för en förment fordran af 25 sh. för levereradt kött, på hvilken kräfning sir Robert regelmässigt svarade med en blandning af förlägenhet och stolthet. Lord Palmerston kämpade under åratal vid mötet i Tiverton med en slagtare vid namn Roweliffe, hvilken han emellertid på sitt egendomliga halft godmodiga halft ironiska sätt alltid slog ur brädet, hvarpå striden slutade med en amikal handskakning. Farligare än någon af dessa slagtare var dock en deras yrkesbroder i Chester, som för en 7 a 8 år sedan uppträdde mot Gladstone, då denne rekommenderade sin svåger till kandidat för Flintshire, ty han bragte den berömde talaren så ur koncepterna, isynnerhet genom att framhålla Gladstones vacklande hållning under Krimkriget, att denne för första gången i en parlamentarisk strid måste vika, och det till på köpet för en olärd motståndare. Man anser det såsom en tur för Gladstone att han ej råkade tillsammans med denne sin gamle motståndare då han för kort tid sedan i Chester rekommenderade sin son hos valmännen. Postbefordring med kameler. I Kalifornien ämnar man inrätta en öfverlandspost, som skall besordras medelst kameler. En entreprenör har redan inköpt ett antal af dessa djur, och det förfärdigas nu till dem pack-sadlar samt skor af oxläder, försedda med jernbeslag. Så snart dessa saker äro färdiga, skall man göra första försöket med den nya posten. Nya Pariser-moder. Från Paris skrifves i dagarne ull en Wiener-tidning: Massor af äkta spetsar äro nu första vilkoret för en elegant toilett. Fabelaktiga summor användas på denna lyx. Under det man förr anbragte guldeller stråzechiner till garnityr på kjolarne, är det nu spetsar eller angora-ull. De hvita och blå färgerna spela hufvudroller: hattar, band och parasoller äro alla i de färgerna. När hatten är omgifven af en gaz-slöja, ser det ut som om damerna fördes i ett haf at luft och skyar. Det allra besynnerligaste modet är emellertid damernas förkärlek för den flygande delen af djurverlden, alltså fåglar och insekter, hvilka bäras såsom prydnader på band, hattar och parasoller. Hattarnes inre och yttre prydnader utgöras af fåglar, skalbaggar, stora och små flugor o. s. v. Ifall man nöjde sig med gräshoppor, tjärilar o. d, kunde det gå an; men när man ser spetsar af en parasoll prydd med en otäck torndyfvel, på sidorna några stora flugor, och på hatten ett helt bo af krälande djur, då blir smakens besynnerlighet olidlig. Hvad fåglarne angår, höll man sig att börja med till påfåglar, paradisiåglar o. d., men efterhand har det blifvit svårt att skilja mellan halmtaket på en gammal koja och en elegant dams hatt. Vid senaste kapplöpningen i Boulogne såg man en ung dam med den lilla sötaste toque, d. ä. en rund stråhatt. Istället för med påfågeleller strutsfjädrar, var den prydd med en krans af ax och ofvanpå hatten satt en rede med en svala uti. Näsdukarne, krasarne och degbreda banden äro öfversallade med alla möjliga slags fåglar och insekter, ja tillochmed med blder föreställande hästar. Det fattas blott lejon och tigrar eller ormar och elefanter, hvilka dock kanske komma i modet nu sedan Napoleon återkommit från Afrika.