Göteborgsposten – 29 juni 1865, sida 1

inträdde i bönrummet och knäföll. Ilärunder gick Mauvepia upp ur sin kista och aflägsnade sg sägande: — Jag måste ovilkorli igen laga så alt ej hertiginnan får återkomma till Louvren. XII. Sedan munkdrägten blifvit ordningen för dagen i Louvren, lemnade Mauvepin ej mer sin kapa. Med ka uschongen neddragen ofver ögonen vandrade f. d. narren genom korridorerna och salarne utdelande sina välsignelser och fingrande kulorua i det radband som hängde vid haus gördel. När han utgått ur konung Carl X:s kabinett, passerade han åter genom Paterues bönrum. — Ers högvördighet, sade han, jag skulle vilja gifva er ett råd. — Låt höra! sade Paterne. — När kurdinalen gjort sin bön, bör ni låta servera honom hans supåt. — Mycket riktigt. — Och lägga i hans vin de tre små kulor som ni ger här. Med dessa ord drog Mauvepin upp ur sin ficka ett papper som han vek upp och som innehöll tre små kulor af ett svartaktigt ämne. — Hvad är det der? frågade Paterne. — Det är opium.