— IIuruså? — Konung Carl X skall ej återse hertiginnan. — Hvarföre? — Till en början har hon lemnat Louvren. — Men hon skall återkomma. — Nej hvarken i qväll, eller i morgon eller någonsin. Paterne darrade. Mauvepin förde brefvet intill vaxljuset och uppbrände det. Derefter yttrade han till Paterne: — Hör nu på hvad jag vill säga er. Ni skall gå in till konungen och se hvad han foretar sig. — Godt! än sedan? — Om han sofver under det han väntar på sin middag, något som är mycket sannolikt och öfverensstämmande med hans vanor, skall ni komma och underrätta mig derom. — Och om han icke sofver? — Då få vi se hvad som skall göras. Paterne lydde alltid obetingadt alltifrån den stund då han kände Mauvepins dolk på sin strupe. Han gick sålunda in till kardinalen. Mauvepin hade ett utsökt fint väderkorn. Konung Carl X sof verkligen. Paterne vände tillbaka och underrättade Mauvepin derom. Denne yttrade: — Är han tungsöfd? — Temligen. — Kan jag gå in i kabinettet utan att löpa fara att räcka honom?