Göteborgsposten – 28 juni 1865, sida 3

— Jag tror det. — Följ mig då. Paterne införde Mauvepin i kabinettet. Hans höghet kardinalen af Bourbon snarkade som en blåsbälg. Mauvepin öppnade en stor kista som under den verklige konungens tid inneslutit en vacker samling orientaliska och italienska vapen, men blifvit plundrad på sitt innehåll då folket i Paris stormade Louvren. Sedan dess stod kistan tom. Mauvepin lade sig ned i kistan, gjorde ett tecken åt Paterne att gå ut och slog det skulpterade locket af kistan igen öfver sig. Kardinalen vaknade efer en stunds förlopp. Han hade haft en förtjusande dröm, i hvilken han sett sig förflyttad tillbaka till sin ungdoms dagar, då han var en skön yngling med rosiga läppar, ännu knappt beskuggade af ett mjukt fjun. Han såg sig omgifvas af en svärm unga sköna flickor, som alla smålogo på ett förtjusande sätt emot honom. När kardinalen vaknade upp ur denna dröm och fann sig sitta tillbakalutad i en beqväm 1tåtölj midtemot en spegel, som återkastade hans grå lockar, hans något pussiga ansigte och respektabla mage, drog han en djup suck. Då han så suckat, hörde han en röst mumla: — BSysselsätter du dig kanhända med statsaffärer? Kerdinalen vände sig hastigt omkring men såg ingen. Rösten tillade: