Göteborgsposten – 28 juni 1865, sida 1

——— — — — ———— — Må göra. Tala ... — Ts höghet har legat i detta rum i natt? — a. — Har dörren till rummet varit låst? — Naturligtvis. — Ingen annan har varit inne? — Ingen, sade hertiginnan, som ej kunde afhålla sig från att darra. lrie kastade en snabb blick in i Pårines rum. Denna var utgången. Derefter öppnade han fönstret och lutade sig ut. — Hvad gör ni? frågade hertiginnan. — Ingenting, madame, jag ser hvart detta fönster vetter. Nu skall jag befalla fram er bärstol. Dom Antoine var nu dominikanerklostrets superior. Den nye superiorn stod på bästa fot med huset Lothringen och ligans chefer. Hertiginnan af Montpensier, hvilken i likhet med Mauvepin var färdig att lofva biskopsstolen i Paris åt den förstkommande, hade gifvit dom Antoine löfte om denna indrägtiga biskopsstol. Också började den värde superiorn, då man underrättade honom att hertiginnans bärstol stannat framför porten till: hans kloster, oaktadt sin stora mage att springa fram som en hjort för att hinna ut och sjelf få införa sin höga gäst i klostret. Med den djupaste vördnad och ödmjukhet emottog han hertiginnan. En mörk eld lyste i Annas af Lothringen ögon och hennes märkbara blekhet gjerde ett lifligt intryck på dom