Göteborgsposten – 27 juni 1865, sida 2

Under det Mausepin frukosterade med konungen vaknade hertiginnan af Montpensier. En tung sömn hade efterträdt denna plågsamma sömnlöshet, hvarunder hon trott sig höra sin mördade bror hertigens af Guise röst. Klockan var öfver nio på morgonen då hon åter öppnade ögonen. Under det Perine klädde henne samlade hon sina minnen från natten. Hertigens röst hade förbjudit henne att tala med någon enda menniska angående det steg hon skulle taga, nemligen att nästa midnatt begifva sig till kyrkan Saint-Germuaino-VAuxerrois. Men den hade ej förbjudit heune att samtala med grefve de Crevecour, hennes högra arm, om detta genealogiska aktstycke, genom hvilket man skulle kunna bevisa att konungarne af huset Vulois varit usurpatorer af Frankrikes thron. Sålunda lät bon genast kalla grefve de Crövecoeur till sig. Grefven anlände. — Ers höghet, sade han kallt när hon berättat om sitt samtal dagen förut med kardinalen af Bourbon, ifall också detta förlorade aktstycke kunde återfinnas skulle det ej tjena till mycken nytta. — Hur kan ni påstå något sådant? — I den tid hvari vi nu lefva, fortfor grefve Eric, äro alla dokumenter kraftlösa och musköterna afgöra allt. — Hvad vill ni säga? — Poris skall bli belägradt om få dagar. — Af Valois! utbrast hertiginnan föraktligt. Nåväl! murarne äro tjocka ... tornen försedda med skottgluggar .. vi ha kanoner. — Henrik af Valois har äfven sådane.