Göteborgsposten – 26 juni 1865, sida 2

Från Utlandet. En af Preussens lojalast officiösa tidningar, Provinzial-korresp. uttalar sig på följande botecknande sätt om den nu upplösta landtdagens kompetens: Den institution, som skulle vara till välsignelse, har blitvit en källa till faror och bekymmer för det allmänna bästa, och regeringen skall icke kunna undandraga sig förpligtelsen att på ett verksamt sätt förebygga dessa faror. Finansministerns förklaring antydde för Herrehuset den väg, regeringen tänker inslå i frågan om statsförvaltningen. Enligt denna förklaring skola neml. de utgifter, som äro nödvändiga för statstörvaltningens fortsatta utöfning, fastställas som förvaltningsnorm och offentliggöras tillika med statsinkomsterna för 1865. Regeringen skall med det första fatta beslut ang. utförandet af denna plan. — Detta är ett nytt författningsbrott till de flera föregående, som preussiska regeringen begått. Att tro detta kunna fortfara i längden är dåraktigt. Det skall ock snart stå tydligt för hvarje sjelftänkande preussare, alt kriget mot Danmark mera var ett krig mot Preussens egen inre frihet, än för hertigdömenas sjeltbestämmelse Detta framgår ätven deraf, att Preussen, med en bestämdhet som antyder att det bestämdt vill genomdrifva sin afsigt, begär augustenborgarens aflägsnande ur hertigdömena, på det regeringen må kunna med kraft göra stront mot partiorganisationen derstädes och de slesvigholsteinska föreningarne, hvilka, menar samma tidn., är inrättade efter Polens förebild och utölva en hemlig polis. Provinzialkorresp. förklarar tillochmed, att den finner fordringen om Augustenborgarens alligsnande berättigad. Enligt bladet har österrikiska regeringen visserligen ännu icke anslatit sig till denna sordring, men man kan dock antaga, att hon efter erhållen närmare upplysning (till anskaffande af hvilka prinsens at IIohenlohe inspektionsresa förmodligen anställts) skall lemna sin hjelp till aflägsnande af detta sista hinder för ständernas sammankallande. — Det är anmärkningsvärdt, att Prenssen nu uppställer augustenborgarens närvaro såsom ett hinder för ständernas sammankallande. Att prinsens at IIOhenlohe resa haft samband härmed, framgår at de officiösa berlinertidningarnes påstående, att den af hertigdömenas landsregering häremot uttalade protest icke eger någon betydelse. Hohenlohe har ej kunnat handla annorlunda, alldenstund kan skulle undersöka befolkningens klagomål öfver embetsmännen. Österrike har, säga de vidare, dessutom icke allenast lofvat att understödja detta steg, utan tillochmed törklarat sig villigt