Göteborgsposten – 23 juni 1865, sida 2

ö — D. 3 sistl. Maj fanns inhyses qvinnan Maria FEriksdotters i Björlanda lik, illa sönderskuret i anå händerna och halsen, på det s. k. Prestberget ofvanom Björlanda kyrka. Omkr. 12 fot från liket syntes en större blodfläck å marken, 4 fot från liket en linneklut, som synbarligen varit knuten om ett såradt finger, och 100 sot derifrån två nyanvända karamellpapper. Efter erhållen rapport härom höll allmänna åklagaren polisundersökningar d. 4, 5 och 6 Juni. Misstänkte Benjamin Johansson från Björlanda, som vid de två första förhören förnekat all kännedom om mordet, erkände sig slutligen vid det sista hafva afdagatagit Maria Eriksdotter: hvarföre han häktades och införpassades till !änscellfängelset. I närvaro af en ovanligt stor myckenhet åhörare företogs ransakning inför häradsrätten först d. 26 Maj och sedan d. 16 Juni. Benjamin Johansson, som är liten till växten och klent bygd, med rödlätta kinder och ett intetsägande ansigte, uppgaf, att han var född 1846 (således endast nitton år) al bonden Johannes Berntsson i Björlanda och dennes hustru Anna Elisabeth Kristoffersdotter. hvilka begge voro vid rätten närvarande, samt att hans all sin tid vistats hemma hos dem och sysselsatt sig med att biträda vid jordbruket. Angående sitt hemska dåd berättade fången, att Maria Eriksdotter, som var 28 år gammal, sistl. år arbetade hos hans föräldrar emot dagspenning, men att han aldrig med henne varit i förtroligare förhållande och ännu mindre kunnat vara fader till det barn, hvarmed hon vid sm död befunnits vara bafvande; att han heller icke visste, om hans broder Adolf Johansson med henne haft förtroligt umgänge; men deremot trodde han, att drängen Anders Eliasson, som sistlidet år tjenade hos Benjamins fader. häfdat henne med barnet; att Maria Eriksdotter icke heller, honom veterligen, skyllt sitt hafvande tillstånd hvarken på honom eller hans bror; att han icke någon natt under sistl. vinter sökt att komma in i Marias bostad; att Benjamin väl en gång yttrat, att Maria borde Åsmaka kallt jern, men att detta yttrande, hvarmed han icke haft någon mening, kommit sig deraf att Maria sagt, att hon visste hvar han varit nästförutgångna Söndagen, samt Benjamin förut varit uppbragt på nenne, för det hon sagt sig skola taga lifvet af Lotta Eriksdotter, Anders Eliasson, sitt äldre barn och sist siz sjelf; att han Onsdagen den 26 sistl. April varit ute med sin bössa och anträffat Maria samt då frågat henne, om hans bror stått i något förhållande till henne; men att hon förnekat sig vara hafvande samt att han aldrig hyst någon tanka att beröfva Maria Eriksdotter lifvet, förr än i samma stund han verkställde gerningen. D. 2 Maj på aftonen gick Benjamin upp på Prestberget, der han af andra personer hört att Maria var. Då han kom, aflävsnade sig Maria; men när Benjamin ropade på henne, stannade hon och uppnåddes af Benjamin. Han frågade henne då åter angående hennes förhållande till brodren, hvartill hon gaf samma svar som vid deras sammanträffande d. 26 April. I förbittringen öfver det om brodren och Maria utkomna rykte, högg då Benjamin, som hade sin fällknif i handen, till henne med knifven först på munnen och sedan i pannan. Hon fattade med begge händerna tag om hans hand med knifven och ropade på hjelp. Först nu beslutar Benjamin att taga lifvet af Maria, drar till sig handen och knifven, dervid Maria skar sig i händerna och rispades i ansigtet, samt tilldelar henne tre hugg eller skärningar. Vid tredje hugget, som träffade i halsen, störtade Maria omkull, utan att jemra sig eller gifva något ljud ifrån sig. Under misshandlingen af den stackars qvinnan tappade Benjamin den nära liket funna linnekluten, hvilken han hast bunden om ett sår på fingret. Efter blodsgerningen gick Benjamin och hemtade en rock, som han vid plöjning lagt ifrån sig på gärdet, hvarpå han helt obekymrad gick till sängs utan att kläda af sig. Dagen derpå märkte han att skjortan var blodig, hvarföre han först hängde den på vinden och sedermera lade den i blöt. Ej förr än på Lördagen eller fjerde dagen efter mordet vaknade samvetssörebråelserna hos brottslingen; men då bekände han, af sig sjelf och utan någon yttre anledning för sina anhöriga, att han tagit lifvet af Maria. Benjamin förnekade bestämdt att före brottets begående hafva derom fattat beslut och att i sådant afseende bafva rådplägat med någon, äfvensom att förr än på Lördagen hafva för någon bekänt detsamma. Han trodde icke ens att fadren misstänkte honom eller Adolf, då han till dem en gång yttrade: godt ni icke ha del i detta; hvarföre han ock då lugnt förvekade brottet. Sedan fången, väl under tårar men icke, ester hvad man kunde märka, under någon synnerligen djup sinnesrörelse, temligen redigt afgifvit sin bekännelse, förevisades knifven. hvarmed brottet föröfvats. Den hade endast obetydliga rostflackar på bladet och Benjamin uppgaf sig hafva tvättat den påföljande dagen. Härefter hördes den tilltalades anböriga utan ed och icke mindre än tjugo personer hafva vittnat i målet till utredande af äfven de efter utseendet obetydligaste omständigheter. Målet är nu för ett vittnes inställande utstäldt till urtima ting den 7 Juli. — I Mars månad sistl. år sammanvigdes ett par, hvars lycka hvarken blef lång eller stor. Mannen, August Olsson i Lilleby, var egentligen emot partiet; men tvanes af vissa siltiga skäl att oå in derna Ff.